Genomgång av workshopen idag. Sedan städ. Kul att höra folk berätta om sina byggen: Om tvådimensionellt som blev tredimensionellt som blev tvådimensionellt igen, om att följa eller inte följa regler, om lek och/eller spel, om lust och olust. Om att känna sig själv. Fällorna i de fluffiga vita molnen berörde mig starkt. Obehagligt.
Skönt att riva bort sen. Det lät vackert av allt krash och pang och skrrruncsh. Och samtidigt lite sorgligt: Hejdå lilla stad, alla välartade medelklassfamiljer (Jag vet, jag generaliserar - men jag tänker mig invånarna som rediga kontorsråttor med pengar på banken, stilfulla gardinkreationer och ekbord i matsalen. Som gjort för en deckare!), alla välvårdade gräsmattor och dramatiska skuggor.
Hej gestaltning och grupp! Jag ska utgå från "kortet" (det var en handskriven lapp) "mumla och svara med motfrågor" i min gestaltning. Mummel som otydligt tal, motfrågor som otydlig åsikt/individ... Någon som är svår att få grepp om, kategorisera, definiera. Någon jag nog skulle kunna bli provocerad av. Är jag den någon? Ibland kanske.
No comments:
Post a Comment