Spelets regler 3

Igår såg vi två delar ur dokumentärserien ”THE POWER OF NIGHTMARES”. USA-Sovjet, och sedan Kriget mot terrorismen. Viljan att dela upp i gott-ont, vi-dem. Att få militär och politisk makt genom myten om Fienden. Retorik och lögner som spelstrategi, för att vinna (vinna utåt, för att få vinnartiteln i andras ögon. Publiken som en nödvändighet för handlingarnas mening). Skrämseltaktik och rädsla som ett sätt att kontrollera, få människor att inte våga tänka andra alternativ. Lögner som från början var medvetna, men sedan förblindar även avsändaren. Hur länge kan det fortsätta? När ska vi sluta vara rädda, sluta peka på varandra som "felet", som behöver rättas till. Syndabocken, som vi kan begrava allt ont med.
 Tron på två grundkomponenter: religionen och nationen. Det komiska är att båda sidor har samma mål, strategi och svartvita världsbild. Kanske är det en nödvändighet med. Tänker på sverigedemokraterna.Eller den allmänna trend som råder, där vi som "svenskar" sägs behöva bli stoltare över "vår kultur" och våra traditioner. Som att vi har en enhetlig kultur. Som att vi skulle gå omkring och skämmas för hur vi lever våra liv. Eller ska vi ta upp gamla seder och traditioner vi inte har någon anknytning till? Skapa konformade förenklingar, nytolkningar av gamla (v)anor. Allt för en (fiktiv?) känsla av ett "vi".

Måste vi vara utåt likadana för att tycka om varandra, för att trivas och fungera socialt ihop? Och vari ligger likheten, (med)mänskligheten? I känslor av glädje, sorg, kärlek? Eller yttre regler för hur vi ska klä oss och fira våra högtider?

Har byggt tak med ihoplimmade dagstidningssidor. Än så länge försöker jag hålla mig till reglerna, även om det hela tiden är ett kompromissande, för att se vart de tar mig. För att kanske bryta mina egna regler. Mina konformade hus såg jag först mer och mer detaljer i, men märker i byggandet att jag faktiskt har stora problem med att tänka på dem som olika. Förfaller ideligen till förenkling, stereotypisering. Tidningstaken ger dem åtminstone en annan karaktär. Men vad ville de som ritade husen, eller de som köpte dem? En evighet av variationer på ett och samma tema.