Spelets regler 5 1/2

Människan leker bara när hon i ordets fulla bemärkelse är människa, och hon är helt och hållet människa bara när hon leker.

Friedrich Schiller.

Gårdagens input: Filosofiska rummet om Lek och Lek och kreativitet. Tänker på spel och lek. Skillnaden - att leka tillfälligt eller hela livet. Att spela allvarligt eller leka med spelet. Att ha regler för att så många ska kunna vara med, eller så få. Att leka ihop, eller spela för att vinna. Hur spelar vi? Leker vi? Lyssnar vi av varandra? Är det retorik och övertalning eller dialog som dominerar kommunikationen? Är gruppen en grupp att spela med, eller i? Måste vi ha en vinnare, en som är bäst/sämst? Och vem bestämmer i så fall det? Lärare, högre makter (Skolverket, politiker ...?) Ser vi varandra som medspelare att passa till, eller rivaler, konkurrenter att tävla på liv och död (även om det bara är en fiktiv död i just det spelet, typ lägst betyg i skolan? För visst jämför sig många, trots att betygen ska vara relativa. Och visst bygger systemet på ett jämförande, då vi sedan räknar om bokstäverna till meritpoäng för att kvala in på högre utbildningar) om förstapriset och äran?

Kan vi spela ett spel allvarligt om vi vet att det vi bygger upp inte är för evigt? Om vi ser det viktiga resultatet som de erfarenheter vi tar med oss ur spelet/leken /kursen? Tänker liv - döden som det faktiska slutet för vårt deltagande. Vissa fysiska förutsättningar som ramar, regler (även om dessa inte är alls så fasta som vi ibland inbillar oss) påverkar oss trots allt. Tänk Nina Björk vs marknadsekonomi. Jordens resurser som ändliga (då vi "förbrukar" resurser och skapar skräp istället för att leva hållbart), inte mänsklig kreativitet.

Idag ska jag leka.