Läste en recension av Nina Björk om Tigermammans stridsrop och kan inte annat än förfasas. Vad är skolan till för? Vad är livet till för? Vad är samhälle, jobb och vänskap till för? Lever vi nu eller för dagen vi kommer i "mål"? För livet, eller äran och rikedomen? Tänk om vi inte kommer i "mål" - om vi dör i förtid (tänk Janusz Korczaks tankar om barnets rätt att leva också nu). Vem skriver reglerna för hur livet ska levas av andra (läs: barn)?
Jag kan inte se att det finns inte inte något externt "mål", något kommande himmelrike för de få utvalda. Det är här och nu livet sker. Vi kan kanske spela ut varandra och nå tillfällig framgång (ära?), men aldrig vinna lycka (om nu inte pengar verkligen kan köpa lycka) i ett utopiskt "sedan" genom tvång och hot (vare sig vi tvingar eller blir tvingade).
No comments:
Post a Comment