Men, angående bloggar: det verkar som vi alla är lite förvirrade över vad som egentligen förväntas av oss. Lite lätt paranoida. Ingen verkar veta vad spelet egentligen går ut på (Ville frågat det i början, men det känns lite som att be någon förklara livets mening. Visst, deras mening, men är det min? Fast å andra sidan kan en förklaring så mig att tänka vidare kring vad det då är som jag eventuellt inte håller med om). Ska vi följa eller bryta reglerna? "Vilka fuskar och vilka spelar på riktigt"? När spelar de andra sina kort, och när spelar de bara sina "vanliga" roller? Vilket är isf mest sant? (Varför reagerar vi så olika på en och samma handling beroende på avsändare och avsikt, om det är på skoj eller "allvar"? Och hur kan vi någonsin helt avgöra vad någon annan har för avsikter?) Ska vi vinna genom att spela emot eller med varandra? Vem är motspelare? Finns det någon motspelare? Och vad har vi i så fall för poängsystem?
Spel brukar ha en given mening, ett mål. Att komma först till slutrutan, ha mest poäng, kunna flest svar eller prestera mest i en fysisk aktivitet. Vad är egentligen målet med vårt spel, mer än själva spelet? Det är här jag inte blir klok på om de tär ett spel eller en lek. Jag har nog hela tiden utgått från James P Carse och hans tankar om att allt spel är frivilligt. Och ja, jag är här frivilligt. Jag vill spela/leka det här spelet, jag är nyfiken på reglerna. Men jag erkänner också spelet/leken, livet som en ständig process av tolkning och omtolkning. Även den striktaste handbok kräver läsarens tolkning. Även katederundervisning kräver att kunskap processas och omtolkas.
När det i en text står fönster tänker du fönster, jag fönster och någon tredje person fönster. Vem har mest rätt?
No comments:
Post a Comment