Spelets regler 6

Så här ser det ut nu. En del av det jag praktiskt byggt. De relationer jag byggt är svårare att dokumentera i bild, svårare att definiera, avslöja.
 
Igår skrev jag att jag ville leka. Ska förtydliga: leka tillsammans med, inte med, så som katten leker med sitt byte. Det är inte en lek som leder framåt, vidare, skapar möten och nya idéer. Bara en egoboost, en maktmarkör. "Jag leker med dig för att jag kan. För att du är i underläge. Och jag vill fortsätta ha det så". Att leka tillsammans är att vara i grunden jämlik, även om vi leker ojämlika. Att ha regler, men bara för att vi själva väljer dem, tillfälligt eller igen och igen. Vi förhåller oss aktivt till varandra, och världen.

Igår: "De ofrivilliga" Har sett den flera gånger, alltid lika otrevlig. För den är så verklig. Situationerna bekanta. När går vi över gränsen? När glömmer vi att lyssna in den andre? Eller struntar i, för att själva vinna?

När någon avslöjar det allvarliga spelets regler, det spel vi själva tror vi måste spela, som vi tror är den enda sanningen - så hotas vår identitet (tänk sexualitet som överskrider traditionella könsroller, whistleblowers m.m.). När vi tror att vår identitet är fast och den enda identiteten, så tror vi att också vi hotas om den hotas. Riskeras att avslöjas som en roll, en spelare (en hycklare?). Så vi hotar tillbaks. Hotar att förgöra. Eller åtminstonne stänga ute, tysta, skrämma. Förnedra.

Skuld och skam. Det sägs att vi inte har dessa känslor när vi är små; utan att vi lär oss det i det sociala samspelet. Vi lär oss också att ljuga. Kanske bara lite först. Hålla minen. Inte störa, förstöra "den fina stämningen". "För vi har det ju så trevligt. Vi är en så fin grupp/familj/etc". Men vad händer när det går för långt? När vi spelar vidare, fast vi inte vill? Tänker att det är som Katten: Vi blir bytet, som leks/spelas med.

Gårdagens kort var en stooor utmaning. Igen. Vågar jag? (En ny grupp - folk kan faktiskt tro jag är allvarligt rubbad) Hittar jag någon annan som vågar ställa upp? Igen genomskådades det dock tidigt - jag är en dålig skådis. Eller kanske feg. Skrattet bröt igenom min allvarliga mask.