Vad händer när ett ideal blir besannat, när drömmen realiserats, föråldrats, byts ut? (
Tänker Vygotskij och hans tankar om fantasin som vårt redskap att anpassa och förändra vår omgivning, våra liv. Hur drömmen blir verklighet, som föder nya drömmar att förverkliga - och hur vi därigenom också blir våra ödens egna gudar). Har äntligen hittat ett objekt för gestaltningen:
Ett gäng telefonstolpar. Närmare bestämt en miljon sådana. En handfast, rejäl symbol för ett ideal, där Telia knöt samman vår nation från norr till söder, och lät oss kommunicera över gränser, bortom horisonten, i realtid. Svindlande frihet, omtumlande kommunikationsrevolution. Här och där blev ett, genom elektriskt reproducerade ljudsignaler. Och nu: en era går i graven. Inte drömmen, idealet som sådant - men det har utvecklats till något nytt. Vi har kommit längre än vi kunde drömma om då min farfars föräldrar delade på en linje ut över Bohusläns klippor med de närmsta grannarna en kilometer längre bort. Men det som var en symbol för något nytt, blir nu något gammalt. En svunnen tid. Våra liv har förändrats, vår tankevärld - och nu, även vår fysiska miljö, där stolparna tas ned. En stor död skog som tjänat ut sitt syfte som samtalsledare, förmedlare, underlättare, budbärare, trogna i ur och skur ska nu gå ur tiden. Men nu träder även baksidan fram och dessa grova, gamla, giftiga trädstammar ska osentimentalt kremeras, begravas, förintas, förgöras. Dö en andra död. Adjö kommunikationens rejäla grundpelare. Adjö stolta träsoldater i strikta rader. Adjö fysiska tecken på samtal som färdas genom rumtiden.
Jag blir nyfiken på detta ideals rot - vad drev människor till ett sådant jätteprojekt? Och hur har det utvecklats, gjort med oss, våra liv och drömmar,
ideal? Vad händer när stödstrukturer blir normaliserade, onödiga, osynliga? Varför hålla kvar vid något som inte längre behövs? (Tänk scheman som tidsramar, organisatörer för lärande, arbete - Tidsramar som förkroppsligande något annat, ett ideal av struktur, kontroll?) Vad händer när idealet införlivas, approprieras, uppgår i vår (tanke)värld? Vad ser vi, förstår vi? Vad tar vi för givet så till den milda grad att vi glömmer det? Idealet blir här att synliggöra, uppmärksamma, accentuera.
No comments:
Post a Comment