Spelets regler 5

Ang.regler: Jag väljer att spela det här spelet. Vara så aktiv jag kan. Förhålla mig till reglerna, korten, alla som är med och det som sker.  Jag vill se vart det leder. Få nya idéer. Leka!

  Gårdagens kort spelade jag dock inte så bra. Försökte, men missade hela tiden alla fina tillfällen att surna till. Svårt i en ny grupp att veta var man ska lägga ribban också, vad konsekvenserna blir. Så det blev mer lite halvtjurigt mutter emellanåt. Sorry för det.
  Idag var det lurigare, men lättare när det väl började rulla: "Ingå en pakt med # 1  och #7-gör något eget tillsammans, koppla era territorier." Tyvärr var inte #7 närvarande, men bygget realiserades ändå.

Det blev en golfbane-bro-tunnel. Och min bild förminskades - någon var på och rev av en bit. Inte mig emot dock - besparar mig en hel del arbete. Och så blir det, efter tips från allmänheten, prima parkeringsrutor till den nya golfbanan där istället. Ser fram emot morgondagen! (Undrar om något står kvar? Helt klart nödvändigt att dokumentera processen väl!)

Googlade förresten Mr Brainwash. Killen är ju inte klok. Är han på riktigt? Vad vill han??! Pratade med en vän som trodde han var en skådis. Kanske? En meta-ironi påhittad av Banksy, eller gravallvarlig mästerspelare (flest titlar - här på kortast tid - vinner)? Tom repetition - men nytänk? Han spelar helt klart störst - men skickligast??! Vad är det som räknas? Hur kul är det att leka när någon bara leker större och större, men helt efter reglerna? Tänker på Fanny Ambjörnssons bok "I en klass för sig", där tjejer som är "för perfekta" misstänkliggörs. Ses som bara yta. Men när blir ytan sann? Börjar vi inte alla som "amatörer"? När ska vi tas på allvar och inte skrattas åt? Kanske när vi kan skratta åt oss själva?