VATTENKLOCKA!

Hm. Efter lite research fann jag vattenklockan (från wikipedia: "water clock or clepsydra Greek kleptein, to steal; hydro, water", som en tidstjyv?!!), ett mätinstrument som tydligen är ett av de äldsta sätten att mäta tid, även på natten. Ser en klar parallell till mina läckande glas här. Här en mer avancerad variant av vattenklockan, lik våra klockor idag. Därav uttryck som "tiden rinner iväg" o.s.v? I den egyptiska var det visst ingraverat hur mycket vatten/vätska som runnit, medan det i den babylonska varianten var vikten av vatten som räknades.

Hm igen. Tid som volym. Kvantitet. Som något som rör sig och ökar eller minskar. Eller går runt. Och går att konvertera till kunskap/pengar/något annat. Hur visualisera bäst, men på nytt? Hur greppa det subjektiva, upplevda?

Dök på ett spännade citat, angående den subjektiva upplevelsen vs den fysikaliska förståelsen av tid som en "konstant" (d.v.s. jämnt flödande som jag förstår det):

"Hvis tid er konstant, vil det da ikke si at en konstant eksisterer, nemmelig tid."

En konstant, realitet, inte subjektiv upplevelse och hittepå. Alltså inte rörlig? Eller konstant flödande? Men hur kan vi uppleva något vi inte ser, känner, hör, bara är i, förstår när den "gått"? Kan tiden, eller vi röra oss i olika riktningar i tiden, som i rummet? Ja, och HUR ser tid ut, som gestaltning? Om tid är allestädes närvarande, som luften, kan jag visualisera det med att hälla luft i ett glas med hål, när det ändå är luft överallt runtomkring? Är tiden verkligen något vi behöver fånga/ta till vara, om vi ändå är i den hela tiden?

Nej, nu ska jag klippa film istället. Göra, varva teori med praktik.

Modern vattenklocka, (clepsydre), Bernard Gitton, museum Noria, espace de l'eau in Saint-Jean-Du-Bruel (FRANCE)