Mina glas läcker som såll. Dom går visserligen att fylla, men blir snart tomma igen. Inte speciellt funktionella. Har sett om filmen, och det jag fastnar för är Julias tvekande handrörelser. Förvirringen i stressen.
För mig handlar temat om det goda livet. Om föreställningar om rättvisa, mina och andras (här ett sökande; vad är rättvist? Rättvisa?). Och de främsta läsningarna om tiden som "rinner iväg", som om vi borde eller kunde fånga den? Om skolan, kunskap och betyg. Om att "ta in" och "behålla" information. Om underliga idéer om intelligens som varandes mätbar. Och om stressen/stigmat av att"läcka" (spelar ju ingen roll hur stort glas vi har om det ändå inte klarar av att behålla innehållet). Det var alltså min grundläsning. Men intaget och läckan, glasen och vattnet, kannan, kan handla om något helt annat beroende på betraktarens läsning. Som U-landshjälp. Eller familjerelationer.
Frågan som ställs i gestaltningen är hur vi agerar i situationen. Om vi kan göra något åt grundproblemet, vad det än må vara, eller låter det fortsätta rinna och bara häller mer (kan ju tolkas som en visualisering av ekonomin). Hur vi förhåller oss till den andra - som ett subjekt eller ett objekt, en passiv mottagare som ska gapa lydigt. Kan hålen tätas, minskas? Dessutom är det en kritisk kommentar till synen på just kvantitet som det eftersträvansvärda, det ekonomiska sättet att se på kunskap/kärlek/uppmärksamhet eller vad det nu kan vara. Livet som en räcka investeringar med avkastning.
Vatten är en mångfacetterad symbol. Enkel, men just därför så tacksam att använda i en avskalad gestaltning. Livets vatten, i andlig mening såväl som kroppslig. Att törsta, kroppsligen och andligen där med. Vem har rätten/äran/privilegiet att dricka sig otörstig? Utbilda sig? Utvecklas och växa?
Ska gå vidare och servera vatten till personer och filma förloppet (hoppas på att dom inte ser hålen i glasen). Ta en filmning med exakt uppmätning av vätskemängden. Hälla vattnet lite fram och tillbaks, som om det skulle ske en hemlig förvandling genom dessa ritualer (som att sila verkligheten genom teorins såll; vad får vi kvar, vad förändras?) Kanske bjuda in förbipasserande i HDK:s källare och be dom fylla glasen på tid, samt se hur dom agerar/improviserar fram bästa möjliga lösning mitt i stressen (här en parallell som blev tydlig under filmningen i fredags, därav skratten, när parallellen till klassrumspedagogik uppenbarade sig. Hur läser vi situationer då flera behöver uppmärksamhet? Vad händer i skolan om vi skär mer på resurserna? Vilka drabbas, var tar vi "mer" ifrån när tiden/orken/pengarna är slut?)?
Hur blir gestaltningen om jag bara låter ett glas stå själv, i en kal omgivning, och sakta fyllas på/tömmas? Ska jag skala av det så kanske jag ska vara ytterst minimalistisk. Och hur presentera? Flera filmer efter varandra, loopa en? Ha två filmer parallellt?
Ska bli skönt med grupphandledning i morgon...
No comments:
Post a Comment