I går hade vi grupphandledning. Skönt och frustrerande på samma gång. Fick feedback på vad jag filmat förra veckan, men åsikterna spretade rätt mycket. Är det bättre att visa en eller flera filmer? Hur många glas ska vara med? Hur ska de stå i förhållande till varandra? Vad ger de för associationer? Familj eller annan grupp, eller är det ens människor (Spelar det nån roll? Beror det inte på betraktarens associationer?) ? Hur hälla? Offra ett glas för de andra? Ska försöka samla mina tankar, kristallisera det där väsentligaste jag vill säga. Och hur göra med titel? Styr det för mycket eller för lite? Som med uttrycket: Är det för tydligt eller otydligt (Självkritiken lutar sig över axeln, säger att hela alltet är pretto, pretto och rätt trist)? Men.
Filmade några till sekvenser till efter grupphandledning. Tror jag hittat ett som säger det jag är ute efter. Där vattnet mäts upp, glas för glas. Ett glas är helt, två läcker. Där blir förloppet tidsbundet, intaget/fördelningen. Och ändå - rättvist?
Ord som jag associerar till det filmade:
Problemet
Räcka till (även ordagrant räcks det ju till)/tillräcklig
Begränsning
Fördelning
Om rättvisa (fast rättvisa är så politiskt laddat, slitet. Men om lika/olika behov. Hm. Synonymer efterfrågas)
Kvalitet/kvantitet
Prioriteringar/val
Krav
Och ja, det handlar om tid, fortfarande. Tid och krav. Och val, eller inte val. Aktiv/passiv (har glaset något val mer än att ta emot?). Subjekt/objekt. Värde. Vem/vad prioriteras/ses.
No comments:
Post a Comment