Roller, identiteter? Möjligheter? Frihet?

Har funderat en hel del över projektet och min ingång i det - tror inte jag förkastat något av de tidigare idéerna egentligen, men formuler och omformulerar frågan för mig själv. Efter att ha läst bl.a. "Deltagare och åskådare", samt tagit del av "Disidentifikation" på Konsthallen och en del av symposiet i anknytning till det (The Lab), så funderar jag på om det inte helt enkelt vore bra att gå tillbaks till temat roller/identitet och titta på elev-lärar-rollerna/identiteterna. Eller; vad som förväntas av mig när jag blir lärare (spännande metamorfos det här; att gå från larv till fjäril, eller kanske dagslända? Är lärarutbildningen att betrakta som puppstadiet i så fall? Funderar på om inte många studenter just ser sig som det - i vilande fas, inte direkt några studentrevolutioner i sikte), hur jag agerar och hur de som förväntas ha rollen elever agerar/förväntas agera (som vi nu; en "dubbel" roll: Att både se sig i eleven och läraren). Jag funderar på om skolan är en scen där roller övas in, eller en fri arena för fria aktörer, och hur detta påverkar det som görs i denna institution. Vad vill styrdokumenten, vad vill betygskriterierna, vad vill lärakåren - vad sker bland eleverna?
Det var en spännande artikel om just eleven som stereotyp i PM för ett tag sedan, får leta upp den ... Och en del om olika elevroller fins det väl skrivet, samt elaka karikatyrer av olika "lärarroller/typer". Men vad är det för samspel? Vad sker det för metamorfoser i lärandeprocesser? Hur kan vi lösa upp tänkandet kring de klassiska rollerna? Finns det någon frihet för tanken och varandet i våra fasta förväntningar/ramar för vad som ska ske, och hur det ska ske? Hur ska det går till, hur ska det presenteras? (Tänker här närmast på all formalia; förpackningarna av retorik och uppsatsmallar som likt ramar kring konst får innehållet att verka akademiskt/värdefullt/ - ett sätt att bedra oss själva och betraktaren då mer tid ägnas åt att få fotnoterna/ramen/det akademiska språket rätt än åt själva tankearbetet/skapandeprocessen, samt den hierarki som finns i bedömningen: Elev presenterar, lärare bedömer, elelr ger feedback. Elevgruppens åsikter i övrigt räknas bort, ses som mindre värda). Jag vill se om jag kan ta fasta på det som sker i bildvärlden, och se på skolan utifrån det perspektivet. Och tvärt om. Kultur som kultur liksom. Den rörliga tankeväven, en hjärtrytm och andetag av mänsklig handling som bildar mönster i våra liv. Levande så länge den är fri, död så fort vi försöker "bevara" den genom att hålla fast i ett "nu" som genast blir ett "då" genom att skärma av från "annat". Kultur flyter, rör sig, tar in nytt och omformar, nyskapar. Kultur är förändring. Men vad är identiteten, i den? Vad är möjligt, eftersträvansvärt?