Har nu äntligen beslutat mig för den här terminens pedagogiska/filosofiska samtalspartner. Valet föll på Janusz Korczak, vars idéer och arbete ligger till grund för Barnkonventionen.Börjar med att läsa den lilla, men mycket tänkvärda boken Barnets rätt till respekt. Här ett utdrag:
Vad värre är - barnet är svagt.
Vi kan lyfta det kasta upp det i luften, tvinga barnet att sluta springa, sätta stopp för dess ansträngningar.
Om barnet inte gör som jag säger har jag andra medel att tillgripa. Jag säger: »Gå inte dit, stå stilla, flytta på dig, inte röra, ge mig det.« Barnet vet att det måste ge med sig. Hur ofta försöker inte den
lille förgäves följa sin egen vilja innan han förstår att det är lönlöst. Han ger med sig och resignerar.
Under vilka extraordinära omständigheter skulle någon våga knuffa, slå eller slita i en vuxen? Men hur vanligt och harmlöst anses det inte vara ge barnet en klapp, en svidande dask eller ta det hårt i armen.
Känslan av maktlöshet skapar respekt för makt. Inte bara de vuxna, utan var och en som är äldre eller starkare, kan på ett grymt sätt demonstrera sitt missnöje, sätta makt bakom orden, kräva lydnad och kränka ostraffat.
Genom vårt eget exempel fostrar vi till förakt för den svagare. Det är en dålig uppfostran och ett dåligt förebud.
(Janusz Korczak. s.12, Barnets rätt till respekt, 2002, Natur och Kultur, Stockholm.)
Och en liten tanke apropå entreprenörskapsfostran:
Jämte förnuft och kunskaper är förslagenheten en hjälp i kampen för tilvaron och i kampen för inflytelserika positioner. En fixare som alltid är på språng för alltid mera i utbyte än han förtjänat. Utan skrupler uppnår han sina mål snabbt och lätt. Det krävs slughet för att förstå sig på människan, hon kan vara både en helgedom och en svinstia. (Ibid, s.15)
