Tendens har en serie om Entreprenörssjälar med anledninga av att Regeringen vill att alla ska utbildas till entreprenöter - Här ett spännande avsnitt Alla är vi entreprenörer.
Funderar över om entreprenörskap måste vara tävlingsburet? Varför tävlan - mot andra - så ofta är det vi ser som framgångskoncept? (Även om vi har målrelaterade betyg i sverige, så används de senare som relativa poäng så de räknas om till poäng - En kunskapssyn som förmedlar hierarkiskt tänkande - att det bara finns en viss summa kunskap, inte olika kunskap). Om den som är bäst på att presentera sig, är den med bäst idéer? Åter igen - form som kosmetika - så klart vi ska undervisa i presentationsteknik, "retorik", men att det ska få så oerhört stor tyngd, i samhället och i skolan, är vad jag vänder mig emot. Det går emot det demokratiska tankesättet om att alla ska kunna delta - om vi alla har olika styrkor, så varför premiera en?
Radioprogrammet drar en parallell mellan entreprenörskap och kreativa yrken som konstnärer, en parallell jag vet att många bildlärare redan lyft, och jobbar efter i sin undervisning - men då som ett sätt att samarbeta, bygga gemensamt, nätverka och nå längre tillsammans - inte genom att "komma högst upp" eller för att vinna mot andra. Jag vill därför lyfta en fråga om vad det är för underförstådda tankestrukturer vi har och ladda termen på nytt, i skolans värld. Entreprenörskap och kreativitet behöver inte vara synonymt med tävlan och "starkast vinner" - även om den nyliberala agendan är att denna rikedom sedan automstiskt kommer spilla över till de andra "stackarna" som inte "kan" vara i toppen (en agenda vars verkliga "positiva" samhällseffekter starkt kan kritiseras).
Om skolan ska vara en grogrund för ett gott samhälle, en demokratisk institution, vad ska lärandet kretsa kring då? Och vad är ett gott samhälle?
