Istället för handledning (Spelets regler)

Idag skulle vi haft handledning. Bakade finfina muffins att ta med. Och nånstans i den processen (bjöd in en vän som medarbetare och bollplank) kom jag tillbaks till processen före resan. Hon har visst också sysslat med hud i sin konst, vilket jag inte visste. Vi gjöt i muffinsformar istället för i betong och samtalade undertiden kring görandet, livet, ytan-huden. Det som finns under, det som ibland skymtar. Det som ska döljas, som skrämmer oss. Som vi tabubelägger med tystnad och skam, eller kallar "ont" (eller försöker avlägsna med våld, som en cancersvulst. Men kan vi särskilja det "onda" från det "goda", separera det okända, okontrollerbara, från oss själva?). Funderar över kulturen, reglerna: vad är ont och vad är gott? Vad är fint eller fult? Vi skräms av det annorlunda, av när ytan brister, men accepterar andra galenskaper. Hur agerar vi när ytan inte "håller vad den lovar", när den blir genomskinlig, genomsläpplig? När innehållet inte är lättdefinierat, kategoriserat? Vill vi hellre blunda, inte veta? Vad är det vi inte talar och tänker kring? Och beror tystnaden det av okunskap, ovilja eller oförmåga? Tar ett steg tillbaks och betraktar senaste tidens skeende, görande. Istället för inställd handledning har jag kikat igenom min och andras bloggar. Försökt hitta mönstret som bara syns i efterhand. Men är för rastlös för att fokusera. En del av det som passerat förbi under kursen återaktualiserades dock igen: Jag söker det som vi inte talar om. Det som vi inte riktigt kan greppa i tanke eller ord, för att vi inte vill eller kan. För att vi saknar språk, mod, vilja? Mumlar om det, då inte heller jag har några klara besked. Ställer motfrågor - för att få betraktaren/mottagaren att provoceras till att precisera? Söker det som skrämmer (inte för att skrämmas, utan i ett fåfängt försök att fånga känslan, fenomenet). Och det som inte skrämmer, fast det kanske borde skrämmas. Om förväntning och uppfyllelse av dessa - är världen vad vi tror att den ska vara, och lever vi upp till det som andra tror om oss? Vad visar vi, och vad tar vi in av omvärlden? Blir vi det vi visar? Är yta och innehåll det samma? 

Nedan muffinsprocessens början. Hade tänkt glacera/dekorera, men då syns ju inte innehållet alls. Kanske något för nästa handledning ist? FUnderar på att baka maffiga tårtor, lättare att fylla med spänannde innehåll, och få snygga genomskärningar (Tror förresten ärr och hud håller på att glida över i hår. Det som faktiskt kommer ut (liksom svett, blod?). Låt väl smaka (klicka för större bilder).

Påtår?