Gjuta (Spelets Regler)

Fortsätter med mina gjutningar, forskandet i inuti-utanpå-ytan, i äckligheter och otrevligheter. I befogad och obefogad rädsla. I det vi kan ana, men inte veta, och hur vi förhåller oss till det dubbla, paradoxala, svårdefinierbara. Det som inte enkelt kan delas upp (kan något det? Jmfr bl.a. James P. Carse s. 99, och något från Ecology without Nature). Hittade ett recept på "gelatingummi" på nätet, men har ännu inte fått tag på Glycerin och Sorbitol (ännu en svaghet med de nya apotekssystemet):

Ett väldigt basic recept
100g Glycerol
100g Sorbitol
20-30g gelatin (med 300 bloom styrka)
Blanda ihop och låt stå över natten. Värm gelatinet i mikrovågsugn i 5-10 sec intervall och rör om mellan gångerna. Det får inte koka eller bli "punktvarmt" som mikrovågsugnar lätt kan göra. Den massan du har där funkar för att göra enklare proteser och delar.

Har införskaffat ägg och ska försöka blåsa ut innehållet så jag får kvar skalet som gjutform, som en variation på betonggjutningen, men skörare (intimare äckligare?). Fortsätter med temat fjädrar, hö, hår, vassa saker inuti, men tills jag hittat alla ingredienser till gelatinspecialblandningen så får stearin bli mitt gjutmedium.

Gjuta - att skapa, forma i något givet, ändå göra något nytt. Det är inte som att skulptera, måla, där processen är synlig och utdragen. Det är att leka alkemist och förbereda formen, blanda ingeredienserna, sedan (fasta och be? nej) vänta och se. Har det lyckats? Hur blev det, vad blev det? Något hålls fördolt tills gjutformen avlägsnas och vi av(be)slöjar det skapade. På något vis lockar mig tanken på att vara en skapargud utan i förhand klart givet mål, utan klara svar till vart skapandet ska leda. Att vara "oförsäkrad" ger en skräckblandad förtjusning - ska jag våga titta? Tinget frigör sig, är en kropp utanför mitt (galna vetenskaps-) medvetande. Jag är dr Frankenstein och mina gjutningar är namnlösa monster; skrämmande, levande döda. Skrämmande, då de saknar titlar, språk att greppa dem med. Levande, då de trots sin själlöshet hemsöker min tanke likt gengångare - och efter skapelsen till viss del står "fria" i världen för andra att tolka vidare, förändra.


(Spola fram ca 3 min om ni är otåliga)

I materialen vill jag utforska det levande och det döda, det hårda och det mjuka, det organiska och oorganska - och därmed det bekanta, obekanta. Hybriderna och mellantingen. Det som får och inte får mötas, tabuet i vissa medium, vissa kombinationer (Tabu som det vi ej får vidröra, för att ej bli besmittade. Hur är det med olika material som vidrör? Ytor som går ihop, inte längre avskiljer kroppar? Ting som inte "ska" höra ihop, som plötsligt genomgår en metamorfos och blir ett, med en gemensam yttre yta?). Mumlar motfrågor till betraktaren och mig själv.