Digitala rummet; reflektion

En vecka full av strapatser på nätet. Har interagerat på bebbo.se och Second Life, och börjat förstå vidden av den värld som finns där. Bebbo hade åldersgräns på 18, och var först gratis, men för att visa sin status uppmanades du att köpa möbler till ditt hem, och det i sin tur krävde att du betalade med riktiga pengar… Sidans utformning liknade mycket Lego, eller en leksaksvärld, och kändes som att den mest var till för att tilltala barn. Hum… Dubbelmoral?
Samma marknadstänkande gällde Second Life – många saker som gav “status” i den digitala världen kostade pengar, som du antingen kunde tjäna där eller växla in från riktiga pengar.

Känns som många av våra förgivet-taganden om värde, materia, rum och tid helt ställs på sin spets, och gränsen mellan fiktion och verklighet förskjuts och blir luddig. Vad är egentligen pengar värda som skapas helt i en fiktiv verklighet? Men samtidigt – därifrån är steget till aktiehandeln och valutabörsen inte stort, och det är ingen ny företeelse.

Mycket sex och shopping på Second Life, mycket krogsnack, i min ytliga bekantskap med världen. Men det verkar finnas oändligt mycket mer. Får fortsätta utforska. Vilka möjligheter att möta folk från hela världen! Och byta roll dag för dag. Tyvärr tenderar avatarerna (karaktärerna) att vara lite stereotypa, i kroppskonstitution och stil. Det gäller att utmärka sig. Fast, det fyller säkert många positiva funktioner med. Bara lite synd att vi inte ska våga ta kontakt med främlingar, vara lite mer vågade, även i verkligheten.

Många jag pratat med i klassen verkade möta på tykna kommentarer och folk som var otrevliga, men jag lyckades faktiskt bara möta trevliga och hjälpsamma personer i den digitala världen. Vet inte om två dagars fältstudier räcker som forskningsunderlag, men det gav mig en positiv bild.

En sak jag förundras över är också det stora fokus som finns på fiktiv materia – även om det kan vara befriande att för ett tag gå utanför verklighetens ramar för vad vi kan vara, äga och ha, så känns det som den virituella verkligheten borde kunna erbjuda något annat. Vi behöver ju egentligen ingen ”kropp”, inget ”hem” i det digitala rummet, och ändå utgår allt ur det vi önskar och drömmer om just ur den materiella världen. Går det att tänka utanför dessa verklighetsramar? Och kan vi skapa andra värden, som inte handlar om materiell/kroppslig status? Kanske det sker just nu; tror jag måste logga in i Second Life och kolla ;)

Fältstudierna fortsätter...

Onsdag:

Skapat en gubbe på habbo.se, Ron-Conny fick den heta (blev nåt skumt i början, så jag blev en tant, men hon var rätt fin, så jag behöll looken). Kul o träffa "riktiga" klasskamrater där med, fast vi satt i samma datasal ;)
Äntligen skapat mig ett alias på Second Life med, Diana Nizna. Men så svårt! Tappade hår och jacka, förvandlades till grönt monster (tänk smal Shrek), sedan gammal tant (tyvärr inga bilder på dessa två förvandlingar) och spenderade sedan alldeles för många timmar på att shoppa gratis tillbehör till mitt alias... Förstår helt hur folk kan trollbindas av denna värld. Timmarna flyger medan jag gör - ingenting...!

Torsdag:

Ännu en dag i Second Life. Kollat runt, gjort om Diana till en "vanlig tjej" för att smälta in bättre, och chillat lite. Känns mest som vanligt barsnack, typ hej och vad gör du då. Inte så exalterande. Men jag har väl bara inte hittat rätt platser än (Ni hör! Jag är redan "hooked" trots min skepsis!). Hela dagen gick - mycket fort, medan jag strövade runt i cybervärlden. Förstår helt folk som är inne i det, men skräms samtidigt av det... Vad kunde jag gjort i mitt "vanliga" liv istället? Fast visst, det går att träffa folk från hela världen genom nätet på ett helt annat sätt än i verkliga livet. Har även fortsatt på tisdagens Pro Ana-efterforskningar, och hittat en Second Life-grupp... Ännu inte sett någon online, men ska se om jag kan interagera lite framöver.

Dagens tekniska problem: Jag visade underkläderna mest hela tiden, tappade håret och blev plötsligt naken. Men också fått min första "cybervän" ;) Är väl lite tillbakadragen av mig, en sak o chit chat:a, en annan att adda som vän. (...Vad har hänt med mitt språk??!) Avslutade dagens sista tio minuter i nån arabisk värld; mycket trevligt folk, tror jag måste dit igen ;)

Min avatar under förvandlingen... Hm, så kan det gå

Digitala rummet; tisdag.

Day of horror... Har varken kommit in på SecondLife eller någon liknande sida, då datamannen ej gick att få tag på ang. installering av programvara på HDK:s datorer. Har istället fördrivit tiden med att surfa runt på diverse Pro Ana/Mia-sidor och försökt hitta chattforum. Världen som möter en där är inte direkt munter...! Och tjejerna visar gärna upp sina avmagrade kroppar halvt avklädda. Snacka om hets!

Morgondagens plan: entra SecondLife. Så får vi se vad jag mer hinner. Kanske lyckas hitta Pro Ana-chatt med folk? Tiden har en benägenhet att rusa fasligt när en vistas i den digitala verkligheten.

Reflektion v.48 Identetieter

Så mycket tankar, reflektioner. Om att vara människa, identitet, grupp. Har haft två veckor med fyra spännande föreläsningar om grupp/identitet. Många perspektiv, men alla har gett lika mycket, en helhet. Fakultens genusdag var lite platt, känns som genusarbetet ibland lyst med pinsam frånvaro, som att dagen var till för att döva ett dåligt samvete. Åtminstone efter att ha lyssnat på "att gestalta genus på film"- föredraget. Verkade vara lite "-men jag gestaltar människor när jag gör film"-anda bland många av studenterna, och inte så mycket mer tankar kring det. Var på en spännande seminarium med integrationsförtecken däremot - Musikhögskolan håller visst på att öppna upp en "filial" i norra stadsdelarna, något i stil med Angeredsateljén, för att bredda rektyreringsbasen till musikhögskolan vad gäller klass och etnisk bakgrund. Pittstim-föreläsaren var också bra ska tilläggas, och boken absolut något att köpa så fort den kommer i pocket. Men han - pittstimsnubben - var dock inte representant för univeritetet ... Genusdagen kanske skulle byta namn till likabehandlingsdagen, jämlikhetsdagen, anti-diskrimineringsdagen el. liknande till nästa år, och knyta an olika struktirella förtryck närmare, se helheten i vem som inte får vara med/komma in på Universitetet/klubben för inbördes beundran?

M visade fyra mycket tänkvörda filmer om identitet under frukostmötet v.48, alla med tema identitet som ihop med diverse seminarium gav en ytterligare visuell aspekt åt identitetstemat. Speciellt stark var dokumentären "A Stranger In Her Own City", som på ett mycket obehagligt sätt satte fingret på hur starkt vi styrs av gruppen/kulturen i vår identitet. Även om vi försöker gå vår egen väg, så finns normerna, reglerna där omkring oss (Oftast så helt accepterade av oss att de blir osynliga).

Jag har erfarit: att det finns en hög medvetenhet om identitesskapandet på bildlärarutbildningen, och kanske också på HDK, men inte på resten av konstnärliga fakulteten :-(. Har fördjupat mitt kunnande om gruppidentitet/individuell identitet, och börjat fundera ännu mer över mina egna fördomar/kulturella sanningar och hur jag ska kunna ta itu med dom, se mig själv i vitögat. Jag har även funderat mycket på hur bildämnet kan komma in och arbeta med identitet. Jag lärde mig mycket genom den dialogiska form varpå seminarierna genomfört, av att höra taknar och i gemensam reflektion få fram tankar. Där har jag också bidragit genom att dela med mig av tankar och egna erfarenheter.
Har även till sist helt övergett tanken om ett fast jag. Ska leva ut gubben i mig helhjrätat, för att sedan kunna bemöta all gubbinskränkthet och ruttna fördomar!

Reflektion v.47

...Det var visst inte nödvändigt? Reflekterar sammantaget över 2 veckors teori sen istället.

Men: Ge Frukt är inte glömt. Uppdaterar så smått...

Apropå stadsodling/arkitektur: P1 sände nyligen ett reportage om framtidens stad och sadsodling i Göteborg. Men varför denna brist på vilja att förändra även innerstaden? Är den helig? K-märkt rent av? Som en av tisdagens föreläsare sa: "Våga kritisera kulturen! [---] Om kulturen är dålig, bort med den!"
På koloniliv.se finns även en bra artikel om stadsodling/stadsplanering i Göteborg. Allt är politik, kultur, normer... Kanske dags för lite konst a´la "this is not a cornfield"?

Så: Glöm inte Hundertwassers framsynta hus med träd, gräs på balkonger/tak. Eller Alvar Aaltos hus där träden utanför får integreras och bli del av arkitekturen inomhus. Gränsöverskridande. Natur/kultur, eller hur var det nu? Är allt bara hittepå?

HDK-vecka, sammanfattning

Bilder från "hem"-gestaltningen. Om vad ett hem är. Hur vi skapar hemtrevnad. Om hem alltid är bostad. Betraktaren skulle erfara det genom att gå in i en roll (glasögonen).

Jag har erfarit GLÄDJE och SKAPARLUST i processen! Hur givande, lätt och spänannde det kan vara att jobba ihop - när gruppen fungerar. Vi avslutade veckans arbete med fika en av killarna hade köpt med, och pratade igenom vad vi gjort, hur det känts. Det som gjorde stor skillnad var nog att redan när vi blev indelade i grupper, så började de som var "före" i gruppen hälsa på dem som kom in "sen". Det kan inte ha rört sig om många minuter, men ändå kan det så lätt skapas en "hierarki". Så när vi skulle pynta oss för grupptillhörigheten gick vi upp till textilverkstaden och pyntade oss ordentligt, skapade massor av vackra kreationer i grönt att ta på oss. Under den lilla stunden var det också många öppningssamtal som kom igång, och så blev vi ju rätt fåninga ihop. En gemensam göra-bort-sig-övning elelr mini-nollning för god grupgemenskap. Vi brainstormade också dagligen inför lösandet av uppgifterna, så det inte blev ett min idé mot din idé-tänk, utan en gemensam process. Och bara vi kom igång, hade pratat ihop oss om vad vi skulle göra, vad uppgiften innebar, så tog alla tag i var sin sak, och så flöt det på tills vi tyckte vi var klara. Alltså inga arbetsledare eller bestämda rollfördelningar, utan enskilt och grupparbete samlat, dör vi bollade idéer och tankar under tiden.

Jag lärde mig för att jag var där, med i gruppen och arbetet. Exakt vad är svårt att säga, men något om hur bra det är när gruppen fungerar. Och det inte uppstår konkurrens om makt. Min insats var nog att jag kom in med didaktikblicken i gruppen, och kunde komma med tankar om grupp och samarbete. Och så självklart insatsen i det skapande arbetet, där alla deltog lika mycket och erfarenheten från skräpgestaltningen v.39 var bra att ha med sig. Fokus på process och inte perfekt konst. Se även tisdagens blogg ang. kopplingar skol- omvärld.

HDK-vecka, tisdag

Bild från makt-gestaltningen. Emblemet på stora talarstolen var vår maktsymbol. Betraktaren kunde gå upp i talarstolen; bli den som utövar makt.

Jag är i gula gruppen, vi håller till i Aulan. Igår blev vi indelade i mindre grupper som i sin tur fick var sin färg. Uppgiften vi fick var att gestalta ett ord i vår tilldelade plats/ruta. Min grupp blev den gröna och fick ordet "nöje". När vi satte oss och brainstormade blev det först en massa kommersiella nöjen, en ganska negativ syn. Så vi vände pa pappret och började om, med intentionen att försöka hitta det som INTE måste kosta en massa. De ord vi fastnade vid och återkom till var lek/sport, chill och umgänge. Så kom det sig att vi byggde vår kombinerade pingisbord/bar/myshörna, med tanken att skapa deltagande och nöje på riktigt, inte bara visualisera det. Vi blev ett helt gäng på slutet som spelade rundpingis, men fler hade gärna fått vara med (det fanns många rack, och plats i kojan).

Idag har vi roterat plats, eller civilisation som det kallas. Det kom rätt snabbt fram att även orden vi arbetar med roteras. Upplägget är, att vi när vi kommer till den nya "civilisationen" ska gestalta vårt nya ord utifrån de förutsättningar som ges på den plats. Vi får bygga om, lägga till, men inte ta bort något av det material som finns i rutan.

I dagens ruta hade den tidigare gruppen gestaltat "välfärd" som ett spel med hus och rutor som "vård omsorg", "kultur" m.m. Vårt ord var "makt". Vi utgick från den befintliga rekvisitan som vi omstrukturerade, byggde en talarstol i "naturlig storlek" och en pytteliten som vi ställde mitt emot varann, tog bort spelrutorna och gjorde pratbubblor av dem. I den tidigare gestaltningen fanns även en jättelik tärning med olika makthavares ansikten på. Dessa klipptes ut, kompletterades med ytterligare några och blev till masker att hålla upp när en stod i den stora talarstolen. Sen riggades två spottar riktade mot den, och ett band med snuttar ur politiska tal spelades. Tanken var här också att integrera "åskådaren", skapa en process, inte bara ett konstverk att beskåda.

Framåt eftermiddagen kom det upp att det fanns en hel del missnöje bland grupperna ang. workshopupplägget. Det var många som saknade klara "mål" och syften med uppgiften. Så vi började spåna om att det skulle vara bra med nån form av reflektioner eller sammanfattning av processen, en dialog om vad vi höll på med och lärde oss. Någon gick och framförde sin kritik till lärarna, och många tyckte vi skulle framföra våra åsikter i morgon. Vi som blev kvar efteråt i salen pratade om att det väl faktiskt var upp till oss; att det alltid pratas om friare universitetskurser och eget ansvar. Här har vi fått ett relativt fritt tema, med många luckor som vi själva kan fylla. Inget hindrar oss från att börja interagera med varandra, skapa dialog och reflektion. Kan inte undgå att associera till Joseph Beuys och boken "Varje människa en konstnär". Vi som studenter, konstnärer, borde väl kunna ta tag i dialogen, skapa djup och ge mening åt veckans arbete utan att behöva få det skrivet på näsan av seminarieledare?
Vi satte således igång en provokationsaktion - att utöva makt - genom att sätta upp vårat "emblem" på de andras alster för att få igång en dialog om det vi arbetar med: Civilisationer, Makt, Strukturer, Hem och Nöjen. Laddade ord som ger många paralleller till dagens samhälle. Vi jobbar med en process mer än att framställa färdiga, fina alster att hänga på väggen och beundra. Fånga stunden, skapa nu - i dialog. Jag ser både miljö- och historiska aspekter i våra civilisationsarbeten - vad väljer vi att göra när vi kommer till en ny civilisation? tar vi över och bygger om, helt nytt, eller låter vi oss inspireras av det redan befintliga? Kan vi strunta i historien, både kulturarv och den fysiska verkligheten? Vad gör vi av våra sopor när vi inte längre får plats i vår civilisationsruta?

Och självklart: Det är en övning i demokrati och samarbete. Om vi inte kan komma överens inom gruppen, hur ska vi då kunna lösa problem mellan olika civilisationer (läs: nationer)?

Med förhoppning om en givande dialog.

Nadja

En reflektion kanske?

Italiensk humor?

Missade Sokratiska samtal pa tisdag, men mandagens filmer var sa bra! Vill veta, lara mer om Freinet, och filmen om sakerna som rorde sig, skapade kedjereaktioner, var ju bara saaa rolig! Sa vill jag att skolan ska fa vara, sa vill jag att min dotter ska fa undersoka varlden, lara genom eget sokande, tankande, provande. Spannande... Vill visa den for alla. Kande igen min och andras skrapbyggen. Lek! Fast vart var stilla, skapade en fiktion av rorelse. Skulle vara kul o elda lite, ha med vatten, saker som flyger, faller, rullar nasta gang. Hehe.
Nu i Italien, regnet oser ner - ratt likt Goteborg faktiskt. Reggio Emilia har en massa vackra hus, alla folk sa trevliga. Maten helt OK, men lite ont om veganmat ;) Fuccaccian ar underbar... Kameran gar varm och jag antecknar for fullt. En massa nya intryck hela tiden, far lata det sjunka in ett tag, smalta det och strukturera.


Dagens vetenskapliga observation: 90 procent av alla cyklister har i stan cyklar med sadeln sa lagt som det bara gar. Och garna med ett paraply i handen. Regnklader, reflexvast och hjalm ar for tontar.

Varfor?


Skuggor vid hav

ARGH!

Har stora problem med bilder just nu - allt som kan skita sig skiter sig, teknikprylar som vägrar kommunicera... Det ska nog lösa sig, brukar det la heta...? Mer kommer.

Identitietsveckan

Hum, många intryck, tankar. Snacka om självterapi! Mkt spännande att få jobba med självporträtt, känner mig förflyttad tillbaks till tonårens sökande - vem tusan är jag? Just när jag trodde jag började komma rätt! ;) Men det är väl tur det - att någon pushar en till förändring när egot färsoffats och vill slå sig till ro, nöja sig med en enkel världsuppfattning, tvådimensionell självbild. Att ifrågasätta sitt eget jag, inse sin komplexitet, ökar förståelsen för andra och breddar empatins gränser. Att inte nöja sig med att sitta i sitt lilla invanda fack och kika ut på "dom andra", utan se även andras komplexitet, och de likheter vi alla bär på.
Reflektionerna fortsätter att speglas, återkomma i de mest skilda sammnhang. Dyka upp en sen kväll, blandar sig i samtalet med tanten i affären. Underbara influenser! Mer!

Ja, reflektionen då: Jag lärde mig... bra övningar att ta med sig ut i skolan, sätt att bredda det individuella lärandet till ett gemensamt lärande genom dialog. Att plocka av det omgivningen tillhandahåller som material, och genom den begränsningen bli friare i skapandet och inte fokusera så mycket på slutresultat utan på just process och uttryck.
Utmaningen att (på bara en eftermiddag!) gestalta sig själv med kollageteknik i N:s workshop skapade ett inre motstånd, men att våga var befriande och gav ett nytt bilduttryck. Vi alla verkade ha svårt att sammanfatta oss själva i ett enkelt "det här är jag". Det verkar pendla från dag till dag, beroende på den kontext vi omges av.
T:s workshop att teckna en sten och sedan en tonåring utifrån stenbilden gick för mig utan motstånd, men gav väldigt mycket då vi i steg tre fick gruppera våra karaktärer så som det kan tänkas bli i skolan och resonera omkring: vem hamnar med vem och varför?
Gruppens/kontextens betydelse för vilka vi "är" utåt tycker jag gick igen i både T:s och N:s workshops. Att vi bär på många sidor men inte alltid väljer vilka vi "är". Detta och den fråga T ställde i slutet av dagen - att fundera nu på hur mycket av vår tonåring som finns i oss - tror jag vi som blivande lärare behöver ha med oss för att kunna bemöta elever (och andra) så fördomsfritt som möjligt.

Reflektion - "sopgestaltning"

Oj, veckan har gett massor med roliga idéer att ta med sig! Det har varit fantastiskt givande att ha gruppen, trots att vi jobbat mest individuellt. Den ger inspiration, bredd, berikar tanken. Veckans arbete avslutades med att vi gick runt och gav respons på varandras gestaltningar - att höra alla andras tankar och tolkningar gav verken så mycket mer innehåll, och även om jag inte alltid såg det samma som någon annan, så triggade det igång fantasin och gav ännu ett nytt perspektiv. De jag-vi-du-övningar vi hade i början av veckan och responsavrundningen gav också en djupare förståelse för mig och andra - hur olika vi kan uppfatta ett verk, bland annat beroende på vad vi har för bakgrund.



Jag deltog som de andra i diskussionerna, både de lärarledda i grupp och de som pågick hela tiden under arbetets gång, och har då influerats av och säkerligen influerat andra. Jagrutorna, de områden vi valde ut åt oss själva att jobba i, fick en prägel
av närliggande rutor. Frågan är dock hur mycket vi influerades av varandra i uttrycket (vissa gjorde sina gestaltningar hemma) och hur mycket vi valde plats efter personlighet/sätt att tänka från första början. Hur som helst kan det finnas skäl att byta plats för mig nästa gång, att gå från relativt mitt på golvet till ett lite undanskymt och ensamt hörn kanske? Prova på en annan roll.

Veckan har påmint mig om vilket fantastiskt tolkningsspektra det finns att "läsa" konst på, och jag har återupptäckt skattjaktens underbara äventyr - allt "skräp" på gatorna blir spännande, världen vardagen fulla överraskningar (inte bara vad gäller skräp/saker, utan även händelser, människor, möten). Kravlösheten i att jobba med billiga/gratis material var befriande kreativt, att skapa i nuet och inte för att konserveras på museum. Att inte behöva fokusera på ett "perfekt" slutresultat, utan snarare på processen, gav utrymme för att experimentera med olika uttryck, idéer och tankar. Det var så spännande att se hur gruppen hade gestaltat ofta mycket abstrakta ord och gett dem fysisk kropp. Vissa var enklare att koppla än andra, men alla triggade fantasin och satte igång associationerna.

Jag arbetade med ordet "Kunskap" - om jaget, om oss själva, hur vi blir den vi är/tror oss vara. Har inte lekt så på flera år som under gestaltningen! Och orden som kom för mig när jag sedan betraktade kreationen var också just "lek" och "äventyr". Jag hoppas att kunskapen om oss själva ska kunna vinnas lustfyllt, och att vi ska kunna leva livet lekfullt, fortsätta utvecklas så länge vi lever. Inte glömma äventyret, utforskandet, eller gå in i roller bara för att det förväntas av vårt kön/vår ålder o.s.v.

Reflektion

Projektet Ge Frukt kan sägas ha betått av två delar – en ute i det offentliga rummet, där jag och tre handledare från 330 delade ut äpplen och flygblad, och en i cyberspace, som gick ut på att skapa en dialog om det offentliga rummet, med tankens kraft förändra verkligheten “där ute”. Att kollektivt fantisera fram en vision om hur vi vill ha vår stad.

Som yngre var jag engagerad i miljörörelsen. Problemet då vid aktioner o.dy. var att de redan “miljöfrälsta” var lättfångade, medan den stora massan gick förbi och vi därmed egentligen inte påverkade/förändrade speciellt mycket. Nu ville jag använda mig av samma verktyg men försöka gå utanför snäva politiska ramar som delar upp allt i en ja- och en nej-sida.
Jag började med att göra upp en agenda – vad ville jag och hur skulle det gå till? Idén om hemsida kom tidigt. Att gå ut och samtala individuellt med flera hundra personer var uteslutet med tanke på den korta tid vi hade. Det viktigare var den långsiktiga tankeförändringen även om fruktutdelningen kunde fungerat som en happening i sig. Så att bara delta passivt var uteslutet för att kunna få ett genomslag.
Jag skalade medvetet av språket så mycket som möjligt genom att undvika politiskt laddade termer och fokusera på ett positivt tillltal (se det som ett retoriskt knep om ni vill). I “triggerversionen” på hemsidan valde jag att bara ta med tre punkter för att lämna många luckor att fylla i för andra. Hur mycket dialog skulle det bli om jag presenterat en färdig paketlösning? Som en vän till mig skrev i ett mejl “men hur kul är det att käka äpplen som vuxit mitt i stan där alla bilar kör?” Ja, det är väl dit jag hoppades dialogen skulle föra – kanske bilfri innerstad istället?
Varför är vi så fast i hur det offentliga rummet ser ut just nu? Vårt nytänkande tenderar att fastna i nuet, istället fär att se genom och bakom det. Hur ska vi kunna läsa problem om vi enbart fokuserar på att fortsätta leva våra liv som vi är vana vid? Som att all förändring är negativ och skrämmande, och därför bör motarbetas.

Hemsidan ekar rätt tom, men den gav kropp åt min idé. Huvudsyftet var ju att skapa en plattform för dialog, och någonting att hänvisa till för förbistressande äppelmottagare som kanske hittade flyern i väskan efter några dagar. Jag hoppas att det såtts ett frö hos några som gör det lättare att tänka i liknande banor i framtiden. Hemsidan kommer vara kvar. Har lagt in en del länkar på temat arkitektur och stadsodling och fyller självklart på efterhand med. Men någon mer äppelutdelning blir det nog inte – på ett år eller så ;)
Om jag ser tillbaks på det tycker jag aktionen ute på stan var lyckad. Det uppstod många givande samtal. Men jag inser att sånt här kräver tålamod och att formuleringar alltid kan misstolkas av någon. Ser det som att jag blivit lite modigare, och kanske mer medveten på vissa punkter – som hur jag själv reagerar och agerar. Vill gärna jobba vidare i gruppform och på temat idéer, vad det är att skapa i tanken. Tack Anna Karlsson igen. Och tack basgrupp för fin respons och stöd, det gav kraft.

Snart analys

Sitter och funderar på projektet, ska sammanfatta, skriva analys. Snart... Men tills dess, en länk: http://pernille.typepad.com/louderthanswahili/2008/04/post-2.html
eller: http://www.nadiaplesner.com/

Inspiration. Vad kan konst göra? Eller måste diskussionerna alltid landa i ett västfokus, vad vi får och inte får säga, göra, inom ramen för vår yttrandefrihet? Intresserar mig för konst som samhällsförändrare, ifrågasättare, men hur få fokus inte bara på konstens rebelliskhet, utan just på det tänkta fokuset?

Konst som något vackert, spännande, estetiskt tilltalende. Nytta och nöje utan att nyttoaspekten ska ta över, bli ett vinstmaximeringsmåste, var lite det jag ville komma åt i mitt "Ge Frukt" projekt. Men funktionalismens så som vi anammat den i vår moderna kultur begränsar sig ofta till enbart några få funktioner. Mångtydigheten, nyfikenheten försvinner. Glöms av i den tillrättalagda estetiken, funktionen. Konst som visionsbärare, ifrågasättare, destruktion, nyskapare, förändring, eller konsten som något vackert, eftertanke, sammanfattare, terapi, kontemplation. Något att vila i. Behöver det vara motsatser?

Vad är konst och vad är inte konst? Vad händer om vi ser allt omkring oss som konst, både idéer och det ur "naturen" sprugna? Det slumpmässiga? Ett exempel på konstens bredd, den underbara friheten i att inte vara bunden till ett medium, en konsthall, det beständiga. Var går gränsen mellan konst och odling? http://www.notacornfield.info/

Och vad är konst, som sagt? Fantastisk "happening" utanför cafét en dag... (ha överseende med ljud och bildkvalitén)

Ringar på vattnet? Eller slumpen?

På väg hem idag från stan och en fika mötte jag tre små grabbar i slottsskogen, nära Linnéplatsen, som delade ut ÄPPLEN!!! Men vet ni vad - JAG BLEV MISSTÄNKSAM! Och ganska dryg, fast jag bara två dagar tidigare stått på precis samma sätt och delat ut frukt till vilt främmande personer i stan, och själv mötts av samma skeptisism. Trots mitt "tack" kunde jag inte låta bli att fråga "Jaha, var har ni pallat dom här?". "Hemma i trädgården i morse" var deras svar... Åldersdiskriminering? Könsfördomar? Hade jag reagerat likadant om det var en medelålders kvinna som erbjudit mig äpplen? Eller några småtjejer? Fy bubblan, hur trög kan en vara?! När ska jag lära mig se individen, och inte bara reagera på reflex? Intalade mig att jag hade bråttombråttom, då jag var på väg hem, men hade jag egentligen det? Och är det ett skäl att inte se sina medmänniskor, livet som pågår runtom?

Fint var det i varje fall. Hoppas någon annan har vett att ge dom all den uppmärksamhet och positiva respons de förtjänar...

FRUKT-ansvärt?

Börjar kanske verka lite manisk med mitt frukt och grönt-fokus??

Det blev ingen mer äppelutdelning idag, orkade bara inte... Uppförsbacke? La till lite länkar på hemsidan http://ge-frukt.wikispaces.com istället (kan inte skriva länken för många gånger) och kopierade upp fler flyers. Åkte till stan o hängde/dokumenterade några andra projekt, men det var lite sent att hinna samköra. Passade på att lämna en del av de kvarvarande äpplena i studentköket (med några tillhörande flyers så klart), och nålade upp ett gäng lappar på stadsbibliotekets anslagstavla. Framåt eftermiddagen cyklade jag och sambon en sväng mot Veloform i Majorna, och laddade upp med fler flygblad som vi spred i villakvarteret Grimmereds brevlådor (många vackra äppelträd där!) på vägen. En gubbe som stod och påtade i trädgården verkade mycket skeptisk "Jaha, GE frukt??!" Jag skulle nog valt ett annat namn på projektet, kan ju misstolkas om folk tror jag är ute efter att profitera, eller är kommunist rentav?

Väl framme i Majorna fick även biblioteket där sin beskärda del av informationslappar, samt Veloform ett sista parti äpplen och flygblad. Nu återstår bara att se om någon, NÅGON vågar knysta något på diskussionsforumet? (La faktiskt in en pedagogisk länk från förstasidan till diskussionsforumet, även om den fliken inte är svår att se!) Börjar mest likna en monolog det här... Visst lyssnar folk en liten stund, men den vackra tankevision jag hoppats på dröjer, utbytet av idéer. Att skapa i tanken verkar vara lite främmande för folk. Kanske skulle gått ut tydligt m det med? Kunde tolkats som flummigt det också. Svår balansgång att få något sagt och samtidigt inte skrämma bort någon!

Äppelutdelning

Nähänä. Verkar vissst inte som någon har lust att säga nånting alls på Ge Frukt-sidan? Kanske lite för otålig? Men verkar som folk lider av en smärre torgskräck, det går ju inte att vara den första att börja skriva heller, eller??! Hoppas det ger sig, att några av alla de som kom fram och pratade med oss under dagens äppelutdelning kan tänka sig att yttra sig. Kanske bara lite lite?

Hade alltså den första äppel- och flygbladsutdelningen idag vid Kungsportsplatsen. Jag och tre fantastiska handledare i 330 trängde oss på förbipasserande. Tusen tack! Utan er hade jag fått stå där en vecka och vifta med mina små lappar! Ska bli spännande att sätta sig ner och analysera folks reaktioner... Tror vi fick lite olika respons beroende på våra åldrar och klädstilar? Verkar som vi borde gått en kurs i psykologi för att få grepp om bemötande/kontaktskapande/tillit/förtrolighet...

Om sidan ekar tom även i slutet av veckan så säger kanske det en hel del med. Det spelar ingen roll hur högt du ropar, hur många du mailar eller delar ut flygblad till - du drunknar ändå i allt medie- och reklambrus, eller? Hur högt ska en behöva ropa för att höras? Skulle jag stått naken för en varaktig reaktion, att folk ska minnas det även när de sätter sig vid datorn? Fast, kom på idag att wikispaces kräver att en registrerar sig för att kunna svara på inlägg, även om vem som helst kan ändra på själva sidan. Kanske 30 sek för mycket i tid för att folk ska orka bry sig? P i gruppen hade en fin idé, att jag skulle ha med en liten anteckningsbok som folk kunde skriva i direkt på plats. Ska testa det i morgon när jag (förhoppningsvis hinner haffa två andra i gruppen som jag tänkte dra nytta av då jag) ställer ut en fruktskål vid "chill out"-hörnan, eller vad heter projektet?

Bilder kommer!

Scenskräck?

Detta är loggan till Ge Frukt-projektet, typ... Tack M för att du fotat!
Börjar bli nervös inför i morgon. Har satt upp lite lappar, mailat alla jag känner och några till med länken till hemsidan för projektet, raggat äpplen, funderat... Bara inget går fel! Kommer jag våga? Eller kommer jag gömma mig i mitt skåp, på en toalett, vägra komma ut? Kommer någon ens reagera på min "aktion"? Eller går alla bara förbi och tittar generat åt ett anat håll? Ett socialt experiment det med i så fall...

Ingen kanske skriver på hemsidan? Folk tänker "Äh, va tusan, skit i det sketna offentliga rummet va! Vem bryr sig? Förändring är ju bara för töntar! Vi har försökt förr, jag orkar inte, låt mig vara ifred, LÄGG AV DÅ JOBBIGA MÄNNISKA!"

Tänk om alla äpplen ruttnar i natt? Om folk tror jag är en fanatisk politiker eller religiös fundamentalist som försöker förgifta dom med äpplen? Kanske är jag ormen som bjuder mänskligheten på den förbjudna frukten och förvisar dom än längre från paradiset i Trädgårdsföreningen (Göteborgs Lustgårdar är det ju till och med nu). Fast man kan ju fråga sig vem det är som har tillgång till Paradiset? 100 spänn i inträde är rätt saftigt, och den som inte redan är delaktig i trädgårdskulturen går knappast dit bara sådär. Om det nu ska vara kommunalt drivet borde det också vara tillgängligt för kommuninvånarna.

Men HJÄLP för i morgon! Blir det nån sömn i natt tro? Tack Anna än en gång för kurageövningar...Och tack grupp och K handledare som är yngre än mig ;) . Jag är inte modig men kanske vågar när ni vågar. (Låter det inte lite som mitt sista farväl nu, som jag ska emigrera till Amerikat eller dö i morgon? Får nog ta mig i kragen och lugna ner mig lite).

God natt.

Förändring i det offentliga rummet

Har spånat en del och låtit mig inspireras från många håll, så mitt projekt kan på intet sätt sägas vara nyskapande eller unikt, men det känns som det behövdes ett initiativ som detta i Göteborg idag.

Mitt projekt heter "Ge Frukt" och har som syfte att öppna upp för en dialog om det offentliga rummet, förhoppningsvis med ett brett deltagande från allmänheten. "Aktionen" som sådan går ut på att dela ut frukt (med största sannorlikhet äpplen) till folk på stan under måndag och eventuellt tisdag v. 38 (vi får väl se hur mycket frukt jag lyckas skramla ihop!), samt flyers med info om projektet och hemsidan jag skapat. Förhoppningen är att resultatet blir en fruktbar dialog om vår stads gemensamma ytor och hur vi vill förvalta dessa, där så många åsikter och idéer som möjligt får komma fram. Och att den sprider sig utanför min hemsida och fortsätter efter projektets "slut".

Gå in på: http://ge-frukt.wikispaces.com och skriv/läs! Alla fruktbidrag givetvis väldigt välkomna!

Början

Oj, nu var det det här med att börja blogga... Har haft fullt upp de senaste två veckorna med att smälta alla nya intryck, lära känna klassen, påbörja projektet om det offentliga rummet m.m, men nu tror jag allt så smått börjat klarna.

Förra veckan, den första på HDK, hade vi diverse data- och blogg-genomgångar, samt ett intro för skissboken och hur vi kan arbeta med den. Vi hade även en presentation av oss själva inför gruppen som började med att alla skrev fem ord vi associerade till ordet Bild på små lappar och la ut till ett "träd". Sedan skulle vi välja det ord som vi tyckte representerade bild bäst. Nästa moment var att gå runt och, utan att titta på pappret eller lyfta pennan, teckna av alla i gruppen en efter en (vilket bra tillfälle att få titta ordentligt på vanann och memorera/repetera namn!). Sen fick vi välja ett ting på ett "loppisbord" som skulle representera oss, så som andra uppfattar oss. Utifrån detta material som omgivningen tillhandahållit skulle vi sedan berätta kortfattat om oss själva och vår bildbakgrund inför gruppen. Ett roligt och avslappnat sätt att komma igång och prata inför och med varann.

Den här veckan har namn och ansikten på oss studenter och lärarna börjat bli mer bekanta, och det känns som vi börjar bli en grupp mer än förvirrade individer. Under måndagens morgonsamlig fick vi se en spännande film som inspirerade mig mycket till mitt projekt om det offentliga rummet, att våga ta plats och göra saker. Samma gällde eftermiddagens föreläsning om Joseph Beuys. Citatet "Jag gör inte konst, jag gör fetisher", samt den politiska laddning hans symbolspråk skapar, ger kraft och mod för mig att själv ta steget och radikalisera min syn på vad konst är. Även om jag läst en del om honom och sett hans Honungspump på Louisiana så måste jag erkänna att jag aldrig riktigt begripit hans tankar, och därför inte heller intresserat mig nämnvärt för honom. Att få en samlad bild av hans liv och idéer, handlingar och konstverk, gav mersmak! Ser fram emot att läsa boken vi fick, Lasse Ekstrans "Varje människa en konstnär" i helgen.
Sedan hade vi två workshop-dagar med konstnären Anna Carlsson, som på ett roligt och givande sätt drillade oss i att våga! Våga synas och höras på stan, våga visa våra pinsamheter, våga vara taffliga. Det känns mycket lättare att köra igång Offentliga rummet-projektet nu efter våra övningar med den gemensamma demokratikören vid Götaplatsen och stå och "göra bort sig" med våra rörelser utanför Stadsbiblioteket.