Identitietsveckan

Hum, många intryck, tankar. Snacka om självterapi! Mkt spännande att få jobba med självporträtt, känner mig förflyttad tillbaks till tonårens sökande - vem tusan är jag? Just när jag trodde jag började komma rätt! ;) Men det är väl tur det - att någon pushar en till förändring när egot färsoffats och vill slå sig till ro, nöja sig med en enkel världsuppfattning, tvådimensionell självbild. Att ifrågasätta sitt eget jag, inse sin komplexitet, ökar förståelsen för andra och breddar empatins gränser. Att inte nöja sig med att sitta i sitt lilla invanda fack och kika ut på "dom andra", utan se även andras komplexitet, och de likheter vi alla bär på.
Reflektionerna fortsätter att speglas, återkomma i de mest skilda sammnhang. Dyka upp en sen kväll, blandar sig i samtalet med tanten i affären. Underbara influenser! Mer!

Ja, reflektionen då: Jag lärde mig... bra övningar att ta med sig ut i skolan, sätt att bredda det individuella lärandet till ett gemensamt lärande genom dialog. Att plocka av det omgivningen tillhandahåller som material, och genom den begränsningen bli friare i skapandet och inte fokusera så mycket på slutresultat utan på just process och uttryck.
Utmaningen att (på bara en eftermiddag!) gestalta sig själv med kollageteknik i N:s workshop skapade ett inre motstånd, men att våga var befriande och gav ett nytt bilduttryck. Vi alla verkade ha svårt att sammanfatta oss själva i ett enkelt "det här är jag". Det verkar pendla från dag till dag, beroende på den kontext vi omges av.
T:s workshop att teckna en sten och sedan en tonåring utifrån stenbilden gick för mig utan motstånd, men gav väldigt mycket då vi i steg tre fick gruppera våra karaktärer så som det kan tänkas bli i skolan och resonera omkring: vem hamnar med vem och varför?
Gruppens/kontextens betydelse för vilka vi "är" utåt tycker jag gick igen i både T:s och N:s workshops. Att vi bär på många sidor men inte alltid väljer vilka vi "är". Detta och den fråga T ställde i slutet av dagen - att fundera nu på hur mycket av vår tonåring som finns i oss - tror jag vi som blivande lärare behöver ha med oss för att kunna bemöta elever (och andra) så fördomsfritt som möjligt.