Yta, kropp, interaktion (Spelets Regler)

"[...]en yttre tvådimensionell begränsning av en kropp, eller en avgränsning mellan två kroppar. På eller genom en yta sker den mesta kemiska och biologiska växelverkan mellan två kroppar." (Wikipedia igen)

Ytan som skydd och portal på samma gång. Som avgränsning och ingång. Att smälta in - glida in i sociala sammanhang, vare sig man blir en i mängden eller bara är socialt smidig (friktionslös). Yta som både avslöjar (det under, det som varit, det andra) och beslöjar (döljer, speglar, förvillar).

När vi träder in i nya grupper, när vi lär känna en ny vän, går på arbetsintervju eller läkarbesök - hur interagerar vi? Hur går växelverkan till mellan oss och omvärlden? Vad är respektfullt, vad är nödvändigt - vad blir tvång och våld? Hud - vår yta - av intryck och uttryck. Känsel som interaktion med omvärlden. Men människor eller ting. Vi berörs och berör. Tar in. Ger ut.

Att se igenom ytan, bli avslöjad, träda fram, inte tappa masken, hålla minen ...

Ang. hud i vårt samhälle: vi har ett ideal som förespråkar evigt ungdom där vi förväntas (så läge som möjligt) spela rollen/upprätthålla ytan av ung och ofördärvad, och lägga ner avsevärda summor pengar och tid på se ut att vara en sån som har tid och råd att vara ung och ha (en yta av) evigt liv. Odödlighet. Förfallet ska jagas bort, alla spår av ytans historia raderas. Vi ska, trots att institutioner och samhälle byggs upp av finita spel (James P. Carse), se ut som vi är "infinita" spelare mot tiden; som livet inte rår på. Därför förebygger, eliminerar, restaurerar och målar vi över. Illusionen/kulissen blir det primära, kroppens egna funktioner sekundära. Att huden är vårt största organ funderar nog få av oss över när vi applicerar allehanda hud(vårds?)produkter.

Liu Bolins Invisible Man från Stockholm får illustrera dagens yta som förklädnad. Att synas, men inte synas (mummel som är en motfråga):

The Invisible Man, Liu Bolin 2011