Reflektion

Projektet Ge Frukt kan sägas ha betått av två delar – en ute i det offentliga rummet, där jag och tre handledare från 330 delade ut äpplen och flygblad, och en i cyberspace, som gick ut på att skapa en dialog om det offentliga rummet, med tankens kraft förändra verkligheten “där ute”. Att kollektivt fantisera fram en vision om hur vi vill ha vår stad.

Som yngre var jag engagerad i miljörörelsen. Problemet då vid aktioner o.dy. var att de redan “miljöfrälsta” var lättfångade, medan den stora massan gick förbi och vi därmed egentligen inte påverkade/förändrade speciellt mycket. Nu ville jag använda mig av samma verktyg men försöka gå utanför snäva politiska ramar som delar upp allt i en ja- och en nej-sida.
Jag började med att göra upp en agenda – vad ville jag och hur skulle det gå till? Idén om hemsida kom tidigt. Att gå ut och samtala individuellt med flera hundra personer var uteslutet med tanke på den korta tid vi hade. Det viktigare var den långsiktiga tankeförändringen även om fruktutdelningen kunde fungerat som en happening i sig. Så att bara delta passivt var uteslutet för att kunna få ett genomslag.
Jag skalade medvetet av språket så mycket som möjligt genom att undvika politiskt laddade termer och fokusera på ett positivt tillltal (se det som ett retoriskt knep om ni vill). I “triggerversionen” på hemsidan valde jag att bara ta med tre punkter för att lämna många luckor att fylla i för andra. Hur mycket dialog skulle det bli om jag presenterat en färdig paketlösning? Som en vän till mig skrev i ett mejl “men hur kul är det att käka äpplen som vuxit mitt i stan där alla bilar kör?” Ja, det är väl dit jag hoppades dialogen skulle föra – kanske bilfri innerstad istället?
Varför är vi så fast i hur det offentliga rummet ser ut just nu? Vårt nytänkande tenderar att fastna i nuet, istället fär att se genom och bakom det. Hur ska vi kunna läsa problem om vi enbart fokuserar på att fortsätta leva våra liv som vi är vana vid? Som att all förändring är negativ och skrämmande, och därför bör motarbetas.

Hemsidan ekar rätt tom, men den gav kropp åt min idé. Huvudsyftet var ju att skapa en plattform för dialog, och någonting att hänvisa till för förbistressande äppelmottagare som kanske hittade flyern i väskan efter några dagar. Jag hoppas att det såtts ett frö hos några som gör det lättare att tänka i liknande banor i framtiden. Hemsidan kommer vara kvar. Har lagt in en del länkar på temat arkitektur och stadsodling och fyller självklart på efterhand med. Men någon mer äppelutdelning blir det nog inte – på ett år eller så ;)
Om jag ser tillbaks på det tycker jag aktionen ute på stan var lyckad. Det uppstod många givande samtal. Men jag inser att sånt här kräver tålamod och att formuleringar alltid kan misstolkas av någon. Ser det som att jag blivit lite modigare, och kanske mer medveten på vissa punkter – som hur jag själv reagerar och agerar. Vill gärna jobba vidare i gruppform och på temat idéer, vad det är att skapa i tanken. Tack Anna Karlsson igen. Och tack basgrupp för fin respons och stöd, det gav kraft.