Se? (X395, blogg 22)

Funderar vidare kring seende, visualisering och andra sinnesintryck, på hur vi egentligen "ser". Finns det ett "rent" seende, och vad skulle vi se då, opåverkade av andra sinnen, eller opåverkade av förförståelse, känslor? Skulle vi se något alls? Och hur kan jag se min egen blick när den är ett plural av lager, skeenden, i samspel - mångtydig och polyfon?
Får jag nog säga att jag inte håller med Marcel Duchamp helt, trots att han inspirerar mig: "One can look at seeing; one can not hear hearing." (Marcel Duchamp, Green Box, 1934). I sista delen av sitt första musikaliska stycke, Erratum Musical, visualiserar han nämligen processen att höra genom att "the aesthetic experience of listening to a piece of music is transformed into an abstract experience of experiencing an abstract space" (Ya-Ling Chen, Tout-fait, Erratum Musical, 1913). Kan abstraktionerna hjälpa mig förstå seendet? Orden ger mig viss distans, men hur kan jag med abstraktionens hjälp visualisera seendets transformativa perceptions- och tolkningsprocesser? Undersöka och visa på blickens icke-neutrala och multipla seende? 

Igår pratade jag med Gustaf som är ljud-designer om ljudets påverkan på bilder, seendet. Om förstärkande ljud, syntetiska ljud, "mysiga" och läskiga ljud (ett lågt kaffekokarsörpel går tydligen hem som "mys-skapare" här i Sverige trots att det blir ett allt ovanligare ljud idag. Det magiska tricket för att få en visuell scen att verka hemtrevlig). Bad honom även innan jag gick att lukta på en slumpvis vald doft (hade med mina luktprover) och säga vad det var för ljud. Han råkade dock se vad burken innehöll, men gjorde då den spännande reflektionen att när han såg innehållet (fimpar) så var ljudet ett knastrande, som när glöden äter sig inåt när man drar ett djupt bloss, men när han bara luktade associerade han det till ett "pssscht", som att släcka en cigarett i vatten. Synassociationen ger alltså en annan ljudtolkning än doftassociationen. Det vi oftast associerar till "cigarrett" är väl generellt röka, och även om det var fimpar så tog synminnet (att röka) över luktminnet (fimplukt) när de båda kombinerades i det här fallet. Spännande.Ska ta och lyssna igenom samtalet igen ikväll, så får vi se om jag ska transkribera det eller bara ha det som inspiration, eller möjligtvis under rubriken "personlig kontakt" i min uppsats ...

Eija-Liisa Ahtila. Gran. Videoinstallation.

Just nu ger Eija-Liisa Ahtilas bildvärld och tankar mig inspiration i sökandet efter hur jag kan gestalta

seendets begränsningar och process. I klippet nedan talar hon om sin utställning Parallella världar. Hon sätter betraktaren mellan videoinstallationernas skärmar, placerar dem så de inte kan se allt samtidigt, och vill på så vis ifrågasätta tanken om en sanning, ett sant seende, genom att peka på de multipla berättelserna, verkligheterna. Ahtinen beskriver vidare svårigheterna de hade med att filma en stor gran, och hon menar att hur vi tittar spelar roll för hur och vad vi ser. Kameran ser hon som ett hjälpmedel, en förlängning av det mänskliga ögats seende, men vars teknik och standardiserade format starkt begränsar vad den kan återge, eller - tolkar jag det som - vad vi kan "se" genom och med den. Hon reflekterar vidare över hur svårigheterna med att återge och filma trädet blev en process som snarare avslöjade och synliggjorde dem själva än själva trädet.