(Sista?) gestaltningshandledningen i onsdags och många referenser/idéer. Fler perspektiv, fler tankar, - snäva ner, precisera, skala av abstrahera - abstrahera som extrahera, koka ner och göra buljong av soppan.
Jag fokuserar tillbaks på seendet, blickens perception. På den styrda och kontrollerade. På kamera obscura-idealet - den som ofta uppfattas som den "rena", okomplicerade och sanna blicken, den som förespråkar en verklig verklighet, ett svar. Ett allseende, neutralt öga som registrerar okomplicerat. (Ergo: som den egna blicken). Tänker på det som tas upp i On Visuality - om Turners subjektiva blick som kritik mot upplysningsidealet, om viljan att "tämja" och likrikta, kollektivisera blickarna.
Men vi ser olika.
Jag vill abstrahera min gestaltning av blick inte för att förenkla, och skapa en enhetlig verklighet, utan för att visa på den visuella retoriken, på seenderegimer och blickens förutfattade meningar. Genom att styra blicken kan jag också visa på strukturen, på hur blicken leds (som en metafor för och parallell till, vårt inre seende, visualisering), då betraktaren backar ett steg och ser sitt eget seende.
Hissen: Två membran av glas: hisskorg och "hiss-schakt". Två lager, där vi färdas genom transparenta hinnor, som vi ser - igenom. Att arbeta med dessa två lager av genomsläpplighet - vad ser vi på olika platser, genom olika hinnor? Hur kan jag använda dessa för att rikta betraktarens/resenärens blick och perception? Kan jag skapa bilder/upplevelser som bara går att se ur en vinkel, en position - men där blicken också blir synlig som något perspektivbundet? Där vi tar in flera olika intryck som bildar en helhet, men som samtidigt varierar (passa in olika "kikhål" på olika våningar). Och rummet/hallen utanför - där också lager av perception, fokuspunkter, lager bildas. Rutan längst bort - en ytterligare hinna att blicka ut igenom?Eller balkongerna: olika plan ger olika utsikt. Att arbeta med dessa nivåer av seende skulle också ge en betraktare olika upplevelse beroende på nivå. Skapa "synmallsramar" som man ser den som ser den som ser igenom.
Hittade en artikel, Sensing the senses, i tidskriften Frames som hade med fem olika spännande projekt som alla talar om visualisering och andra sätt att s (namedroppar lite för mitt eget minne):
Teresita Fernandez Lehmann maupin gallery.
Dough Wheeler at fraclorraine.org
CArsten Nicolai, Unidisplay, hangbarbicocca.org
Random International fiktivt ljusregn at barbican.org.uk
Giorgio Andreotta Caló, ljusstigar i mört rum, ljud känsel lukt rum: smartprojectspace.net
Hittade även ljusinstallationen Arcades av arkitektstudion Troika (London). Genom att böja ljus genom linser skapar de fiktiva valvbågar av ljus, en illusion av ljus som böjer sig. Ljus som materia, ett upplevt rum av ljus. Perception och visualitet igen. Är det ett rum eller strålar av ljus vi ser? Vad läser vi av, hur? Vad blir vår tolkning och upplevelse? Vad är "sant", det upplevda rumsligheten som ljuset skapar (det av ögat uppfattbara) eller det materiella rummet utanför?
No comments:
Post a Comment