Tusan också

Loggbok/lägesrapport: Tvivel och tidsbrist (process). Har filmat mer, dans och trafik (vad, hur). I morgon ska jag se om det håller som musikvideomaterial (varför). Eller om jag ska gå på det jag redan har. Facebooksidan för Nadjana har väl gått sådär, vill verkligen få klart videon så det finns ett dragplåster. Ska socialisera mer på nätet med.

Fast idag trodde jag nästan en stund att jag hade fått ett första Nadjana-fan då jag fick ett sms (kom nämligen på att jag glömt ta bort mitt mobilnr från nadjana-kontot på Facebook), tills jag insåg att anonyma beundrare inte brukar stå med namn på sms:et. Det visade sig vara jag som hade skickat ett meddelande om middagsplaner till fel person (har en ärvd mobil, och fick tydligen en del telefonnummer på köpet).

Kom på mig själv att faktiskt nånstans hoppas på att min vilda fantasi hade haft rätt. Tänk vilken grej - lansera si själv som kändis och få beundrare utan att egentligen ha levererat någon motprestation, bara genom att bygga upp en image och förväntningar. Luftslott? Kanske - men å andra sidan beror väl våra möten med varann, våra minnen och upplevelser på just förväntan.

Yoko Ono får stå som dagens bildinspiratör, igen. Finns en del att ösa ur där. Individualitet/kopia? Grupp/individ? Fast eller flytande? Vari består världen vi lever i och hur ska vi förstå den?
  Säger som Nietzsche igen: bara genom de många perspektiven tror jag vi kan vara "objektiva". Konst blir ett språk av metaforer lika sant som något annat språk som vi kan tala om och (be)gripa världen med. En variation på samma tema.