Kålltorp IRL

Förra veckans research fick aldrig egen bloggpost, blir två tätt inpå varann istället. Mycket bilder blev det från villakvarter. Studerade Balsamingatan speciellt noga, följde den i nord- till sydlig riktning, och märkte att även om villorna blev större och större, så såg de mer nyrenoverade ut i de nordligare delarna. Som förväxta kolonistugor med jättelika trappkonstruktioner och perfektionistiskt kantklippta gräsmattor. Det jag sett när jag gått igenom bilder och fältanteckningar är bl.a:

• En viss stil dominerar området - gula och grå hus med vita staket - avskalat; bullerbyn möter "shabby chick" och engelsk park. 
• Många renoveringsprojekt på gång.
• Stora, nybyggda yttertrappor.
• Brevlådor utan namn.
• Många stadsjeepar (lite komiskt intryck mot de små husen och den smala gatan)
• "Sterila" trädgårdar i norr.
• Stora studsmadrasser på minimala ytor
• Södra delen av gatan hade fler gamla bilar, brokigare stilar på trädgårdarna och fler fruktträd.
• Tystnaden! Lite borrande och sågande från byggfirmor var det enda som hördes. 

"Typiskt" hus - se brevlådan, färgvalet, grusgården och jätteträtrappan.

Typiskt överdimensionerad jättestudsmatta.

I slutet av gatan, i korsningen till Ribbingsgatan hittade jag en "park" jag faschinerades starkt av. En allmän plats, antar jag, men så underligt planerad att den mest blev ett "ingemansland", som på något sätt lyckades vara både intetsägande för vad den skulle användas till, och samtidigt hämmande just däför - utrymmet för lek eller andra aktiviteter hade minimerats av planeringen.
Markbeläggningen förhindrar effektivt både skateboardåkning och boulespel. Och bänkarnas placering uppmuntrar absolut inte till interaktion med eventuella samtida parkbesökare.

Bänkar med utsikt mot villornas entréer.

Vem har ritat och beställt något så horribelt? Vad är syftet? Varför? Jag satte mig och fikade, och de få personer som passerade tittade mycket undrande på mig. Gjorde jag fel, satt jag egentligen i någons privata trädgård?

Det här var tydligen inte rätt aktivitet för platsen.

"Parken" sedd från korsningen. Observera avsaknad av trottoar.

... och från söder. Söker efter mening, men hittar ingen.

Annars är det gräset på den stora gräsplanen i Härlanda park som fashinerar, med sina skator och olika strukturer.

Stigar skapar korsningar som ingen verkar bry sig om.

Gräsets karaktär varierar mycket i parken.

Sitter i skrivande stund på Kåken och ska strax dra på mig regnbxorna för att åter bege mig ut i fält, denna gång mot funkiskvarteren bortom Munkebäcks torg. Spårvagnsspåren verkar dra skarpa skiljelinjer genom stadsdelen. Kålltorp hittills associerar jag till mönster. Levnadsmönster som bestämt hur stigarna bildats, ekonomiska mönster som återspeglas i yttertrappornas storlek. Tidsmönster som påverkar ljudet. Fortfarande är de väldigt osynliga för mig (känner mig som en privatdetektiv som samlar på ledtrådar till svaret på en gåta jag ännu inte helt vet vad den handlar om), men tids nog ska jag nog lyckas fokusera.

Inspiration:
Sweet Juniper: Streets With No Name - om att gå utanför stadsplanerarnas planer, skapa sin egen väg, att vara pionjär av stigar. Se även matematisk formel för hur stigar formas här.

 Och mer på temat Desire - samlingsutställning om att vilja ha. Kanske är det det jag söker? Viljan, drivkraften, det som gör att vi gör som vi gör.