Men, nu till titeln på blogginlägget. Det brukar ju heta att "Nöden har ingen lag" - så fel! Nöden har en mycket stark lag, och jag har just nu en form av nöd - en tidsnöd, då mitt nya jobb tar mycket mer än de 56% av en heltid som de i "teorin" ska. Så jag förljer nödens lag och GÖR DET NÖDVÄNDIGA!
Ni kanske undrar vad denna nöd består i mer konkret? Jo, jag påbörjar nästa vecka ett animeringsprojekt med en klass åttor, och inser att jag inte känner mig helt bekväm med alla datorprogram och animeringstekniker, vilket kräver en generalrepetition från min sida. Samtidigt har jag ett HDK-projekt att sköta. Så - jag slår två flugor i en smäll, och går vidare med en animerad musikvideo till min elektroniska ljudillustration inspirerad av Kålltorp. Tilläggas skall att jag gör det med glädje - jag omfamnar måstet och gör det till mitt redskap, precis som jag i början av projektet omfamnade den "förhatliga" nostalgin istället för att kämpa emot den.
Jag kopplar mitt görande till Nietzsches trefaldiga distinktion av ödet:
- Att bejaka det som är - och "[d]et som är innebär alltså lika mycket det förflutna som det framtida" (Fredrika Spindler, Nietzsche. Kropp, konst, kunskap, s. 79-80). Ett förflutet som vi bearbetat och distanserat oss från genom, vad jag tolkar det som, reflektion. "I detta bejakande tar varje händelse plats i en dynamik där livet får näring av sig självt i skapande och återskapande" (Ibid s. 80). Alltså det jag gör när jag accepterar mitt förflutna (min Kålltorpstid), och ser det som en tillgång, en erfarenhet att gå vidare ifrån.
- Medvetenhet om Immanens - "I bejakandet finns allting inneslutet, och något utanför kan inte längre företällas" (ibid, s. 80). Eg: Det vi vet, vår världsbild, bygger på våra (kroppsliga) erfarenheter.
- Vi är blott en variation i det som är, men just därför också skapare av vårt egna öde - Livet är alltså dubbelt då det är "ett bestämmande görande och ett eftergivande låtande" (Spindler, s. 81) där vi är både skapare och skapade. Något jag tycker blir väldigt tydligt när vi betraktar konstnärliga processer - vi är både barn av vår tid/kultur och kreativa varelser.
Jag utforskar det immanenta, det jag kan veta, i mitt sökande efter "min sanning" som i sin tur bygger till stor del på mitt minne, vilket existerar någonstans i gränslandet mellan det fiktiva och det "verkliga", i en ständigt omarbetad tolkning. Detta sökande var först ett sökande efter minnen, men i musikskapandet blev det också ett sökande efter "sann" identitet ("jaget" som vi uppfattar det byggs, som jag ser det, på minnen om detta jags agerande, upplevelser och tidigare tänkta tankar/kända känslor) och en lek med mitt alterego Nadjana. Jag har nu beslutat utforska denna "sida" av mig själv mer - inte som ett personlighetsbyte, men genom ett lekfullt prövande av alternativa berättelser kring "mig" genom skapandet av nya berättelser, och mötet med/erfarenheten av nya skapande uttryck (elektronisk musik just nu).
Jag tänker att detta breddande av jaget, där vi tar del av fler erfarenheter även om vilka vi själva kan vara, skapar förutsättningar för subjekt-subjektmöten med andra, där förutfattade meningar kan bytas mot nyfiken dialog. En grund för ett liv där vi kan föreställa oss (visualisera) flera möjliga verkligheter.
No comments:
Post a Comment