Hade handledningsfika med Bosse i tisdags - mycket roligt och givande, känns som bekymret med att begränsa material eller att mer ingående specifiera mitt val av ämne kan få vänta ett tag till. Vill helst låta det stå öppet tills jag känner den terräng jag kommer röra mig i lite bättre. Svårt att beskriva resan innan en vet vart färden går (minns inte vem som drog den vackra liknelsen - kan det ha varit Lasse?). När vi träffades hade jag ännu inte fått svar från projektet jag vill följa, så vi pratade om möjlgheten att istället genomföra ett mer teoretiskt projekt eller dra ett snitt genom hela utbildningsvåsendet - från förskola, grundskola, gymnasium, till lärarstudenter och -utbildare och försöka se vad motivation ses som, och hur det arbetas med i olika grupper? När är i motiverade? I denna fråga till vad som motiverar oss ligger förstås frågan om vad ÄR motovation? Kan vi motiver andra? Vad motiverar elever, och vad motiverar oss lärare?
Delaktighet och demokrati ser jag som ytterligare två intressanta sidor av det här - vad är valfrihet? Hur går skoltvång ihop med demokrati och valfrihet? Och hur ställer vi oss som samhälle till dem som av någon anledning inte fortsätter studera på gymnasie- eller högskolenivå, vilket idag ofta ses som en förutsättning för framgång i vuxenlivet? Hur motiverar vi en skola såsom demokratisk där motivation blir en schimär, då piskan/moroten betyg ofta tas till? Kan högre betygsgenomsnitt eller lägre resultat på nationella prov ses som en reell kunskapshöjning/sänkning bland elever? Vad, och hur mäter vi kunskap/lärande? Ser eleverna skolan som relevant? Var/när sker ett lustfyllt lärande, och vad lärs då? Kan vi bygga en demokratisk skola? Behövs det verkligen yttre tvång och incitament? Hur skiljer sig det frivilliga lärandet från det påtvingade? Och hur får skolan eleverna att i sanning vilja lära sig det skolan är ålagd att lära elever enligt läroplaner och styrdokument? Hur går styrdokumentens fostringstanke ihop med just tvånget att uppnå lärandemål i kursplanerna? Vad väger tyngst? Och hur harmonierar de med varandra?
Har hur som helst; efter ett missat mailsvar om ett möte med lärare på projektet jag hoppas kunna följa så har jag pratat med projektansvarig och fått klarteckan att jag är välkommen att besöka dem. Hoppas på ett gott utfall, även om jag inte i nuläget vet vilken form eller omfattning mitt deltagande i projektet kommer ha - om jag ska se det som ren deltagande observation under ett antal veckor, eller göra enstaka intevjuer med personal och deltagare/elever.
Läser Derrida och försöker förstå mitt tänkande. I min icke-formulerade problemformulering ingår att problematisera mina egna förgivettaganden med; Vad har jag för underliggande antaganden och värderingar med mig i bagaget? Vad är min syn på kunskap? Hur lever jag frihet, delaktighet och demokrati? Vad skapar och/eller återskapar jag för mönster? Hur agerar jag i förhållande till min samhällsposition idag och mina tidigare erfarenheter? Vad eftersträvar jag, vi för samhälle i den Svenska skolan?
Gammalt, men ännu på många sätt aktuellt klipp med Chomsky och Foucault där bl.a samhällsbygge och skenbart neutrala institutioners makt att bevara makten hos en viss samhällsgrupp tas upp. Dessa två herras diskussion speglar på ett bra sätt ett av mina nuvarande dilemman: Hur vara kritisk, och samtidigt sikta mot ett mål, ett konkret handlande, utan att för den skull vare sig förneka den sociala verklighet som råder eller sementera nya maktmönster? Hur kan vi tänka och agera föt ett socialt hållbart samhälle, samtidigt som vi ställer oss kritiska till det vi skapar, lever, utan att riskera att bli syniska?
No comments:
Post a Comment