Projekttankar v.36; på väg?

Var på studiebesök på centrat för arbetslösa ungdomar i veckan, och känner att jag nog börjar närma mig en tanke om vad ett c-kursprojekt skulle kunna handla om; fått en glimt av en ingång och frågeställning. Ungdomarna ska med största sannorlikhet gå in i ett projekt som handlar om demokrati och delaktighet som A-kursarna och arkitektur-mastersstudenter ska vara med i. Jag blev mycket intresserad av att följa deras arbete, och då främst fokusera på deras motiveringsarbete - vad är det som behövs för att en människa ska få kraft och vilja att bryta ett mönster? Att ta tag i sina studier etc? Hur blir vi aktiva samhällsmedborgare, och hur kan undervisning bidra till detta? Är motivation enbart något som kommer inifrån personen själv, eller kan vi som pedagoger hjälpa eleven att finna en lust i lärandet och en tro på sig själv? Känns det relevant att delta, eller blir det bara ett nytt måste? Hur känner de olika parterna; lyckas de skapa en jämlik dialog där alla känner att de komma till tals och bidra med sina åsikter och erfarenheter?

Skulle vilja intervjua flera olika rektorer, pedagoger och elever, på allt ifrån förskolor till gymnasier och folkhögskolor, men inser att det är för stort för en c-kurs. Vill därför satsa på att göra en kvalitativ, inte kvantitativ undersökning, och följa detta projekt och en mindre grupp, men djupare. Allt för att försöka se vad ett SAPE-perspektiv på undervisning skulle kunna innebära: Hur skapar vi en skola där demokrati och delaktighet blir ledord för hela verksamheten? Hur undviker vi hopplöshetens isakalla hand? Hur bygger vi stöttande, men ändå öppna grupper? Hur blir vi subjekt som tar del i samhällslivet, handlar och orkar/kan påverka skeenden?