Reflektion - "sopgestaltning"

Oj, veckan har gett massor med roliga idéer att ta med sig! Det har varit fantastiskt givande att ha gruppen, trots att vi jobbat mest individuellt. Den ger inspiration, bredd, berikar tanken. Veckans arbete avslutades med att vi gick runt och gav respons på varandras gestaltningar - att höra alla andras tankar och tolkningar gav verken så mycket mer innehåll, och även om jag inte alltid såg det samma som någon annan, så triggade det igång fantasin och gav ännu ett nytt perspektiv. De jag-vi-du-övningar vi hade i början av veckan och responsavrundningen gav också en djupare förståelse för mig och andra - hur olika vi kan uppfatta ett verk, bland annat beroende på vad vi har för bakgrund.



Jag deltog som de andra i diskussionerna, både de lärarledda i grupp och de som pågick hela tiden under arbetets gång, och har då influerats av och säkerligen influerat andra. Jagrutorna, de områden vi valde ut åt oss själva att jobba i, fick en prägel
av närliggande rutor. Frågan är dock hur mycket vi influerades av varandra i uttrycket (vissa gjorde sina gestaltningar hemma) och hur mycket vi valde plats efter personlighet/sätt att tänka från första början. Hur som helst kan det finnas skäl att byta plats för mig nästa gång, att gå från relativt mitt på golvet till ett lite undanskymt och ensamt hörn kanske? Prova på en annan roll.

Veckan har påmint mig om vilket fantastiskt tolkningsspektra det finns att "läsa" konst på, och jag har återupptäckt skattjaktens underbara äventyr - allt "skräp" på gatorna blir spännande, världen vardagen fulla överraskningar (inte bara vad gäller skräp/saker, utan även händelser, människor, möten). Kravlösheten i att jobba med billiga/gratis material var befriande kreativt, att skapa i nuet och inte för att konserveras på museum. Att inte behöva fokusera på ett "perfekt" slutresultat, utan snarare på processen, gav utrymme för att experimentera med olika uttryck, idéer och tankar. Det var så spännande att se hur gruppen hade gestaltat ofta mycket abstrakta ord och gett dem fysisk kropp. Vissa var enklare att koppla än andra, men alla triggade fantasin och satte igång associationerna.

Jag arbetade med ordet "Kunskap" - om jaget, om oss själva, hur vi blir den vi är/tror oss vara. Har inte lekt så på flera år som under gestaltningen! Och orden som kom för mig när jag sedan betraktade kreationen var också just "lek" och "äventyr". Jag hoppas att kunskapen om oss själva ska kunna vinnas lustfyllt, och att vi ska kunna leva livet lekfullt, fortsätta utvecklas så länge vi lever. Inte glömma äventyret, utforskandet, eller gå in i roller bara för att det förväntas av vårt kön/vår ålder o.s.v.

Reflektion

Projektet Ge Frukt kan sägas ha betått av två delar – en ute i det offentliga rummet, där jag och tre handledare från 330 delade ut äpplen och flygblad, och en i cyberspace, som gick ut på att skapa en dialog om det offentliga rummet, med tankens kraft förändra verkligheten “där ute”. Att kollektivt fantisera fram en vision om hur vi vill ha vår stad.

Som yngre var jag engagerad i miljörörelsen. Problemet då vid aktioner o.dy. var att de redan “miljöfrälsta” var lättfångade, medan den stora massan gick förbi och vi därmed egentligen inte påverkade/förändrade speciellt mycket. Nu ville jag använda mig av samma verktyg men försöka gå utanför snäva politiska ramar som delar upp allt i en ja- och en nej-sida.
Jag började med att göra upp en agenda – vad ville jag och hur skulle det gå till? Idén om hemsida kom tidigt. Att gå ut och samtala individuellt med flera hundra personer var uteslutet med tanke på den korta tid vi hade. Det viktigare var den långsiktiga tankeförändringen även om fruktutdelningen kunde fungerat som en happening i sig. Så att bara delta passivt var uteslutet för att kunna få ett genomslag.
Jag skalade medvetet av språket så mycket som möjligt genom att undvika politiskt laddade termer och fokusera på ett positivt tillltal (se det som ett retoriskt knep om ni vill). I “triggerversionen” på hemsidan valde jag att bara ta med tre punkter för att lämna många luckor att fylla i för andra. Hur mycket dialog skulle det bli om jag presenterat en färdig paketlösning? Som en vän till mig skrev i ett mejl “men hur kul är det att käka äpplen som vuxit mitt i stan där alla bilar kör?” Ja, det är väl dit jag hoppades dialogen skulle föra – kanske bilfri innerstad istället?
Varför är vi så fast i hur det offentliga rummet ser ut just nu? Vårt nytänkande tenderar att fastna i nuet, istället fär att se genom och bakom det. Hur ska vi kunna läsa problem om vi enbart fokuserar på att fortsätta leva våra liv som vi är vana vid? Som att all förändring är negativ och skrämmande, och därför bör motarbetas.

Hemsidan ekar rätt tom, men den gav kropp åt min idé. Huvudsyftet var ju att skapa en plattform för dialog, och någonting att hänvisa till för förbistressande äppelmottagare som kanske hittade flyern i väskan efter några dagar. Jag hoppas att det såtts ett frö hos några som gör det lättare att tänka i liknande banor i framtiden. Hemsidan kommer vara kvar. Har lagt in en del länkar på temat arkitektur och stadsodling och fyller självklart på efterhand med. Men någon mer äppelutdelning blir det nog inte – på ett år eller så ;)
Om jag ser tillbaks på det tycker jag aktionen ute på stan var lyckad. Det uppstod många givande samtal. Men jag inser att sånt här kräver tålamod och att formuleringar alltid kan misstolkas av någon. Ser det som att jag blivit lite modigare, och kanske mer medveten på vissa punkter – som hur jag själv reagerar och agerar. Vill gärna jobba vidare i gruppform och på temat idéer, vad det är att skapa i tanken. Tack Anna Karlsson igen. Och tack basgrupp för fin respons och stöd, det gav kraft.

Snart analys

Sitter och funderar på projektet, ska sammanfatta, skriva analys. Snart... Men tills dess, en länk: http://pernille.typepad.com/louderthanswahili/2008/04/post-2.html
eller: http://www.nadiaplesner.com/

Inspiration. Vad kan konst göra? Eller måste diskussionerna alltid landa i ett västfokus, vad vi får och inte får säga, göra, inom ramen för vår yttrandefrihet? Intresserar mig för konst som samhällsförändrare, ifrågasättare, men hur få fokus inte bara på konstens rebelliskhet, utan just på det tänkta fokuset?

Konst som något vackert, spännande, estetiskt tilltalende. Nytta och nöje utan att nyttoaspekten ska ta över, bli ett vinstmaximeringsmåste, var lite det jag ville komma åt i mitt "Ge Frukt" projekt. Men funktionalismens så som vi anammat den i vår moderna kultur begränsar sig ofta till enbart några få funktioner. Mångtydigheten, nyfikenheten försvinner. Glöms av i den tillrättalagda estetiken, funktionen. Konst som visionsbärare, ifrågasättare, destruktion, nyskapare, förändring, eller konsten som något vackert, eftertanke, sammanfattare, terapi, kontemplation. Något att vila i. Behöver det vara motsatser?

Vad är konst och vad är inte konst? Vad händer om vi ser allt omkring oss som konst, både idéer och det ur "naturen" sprugna? Det slumpmässiga? Ett exempel på konstens bredd, den underbara friheten i att inte vara bunden till ett medium, en konsthall, det beständiga. Var går gränsen mellan konst och odling? http://www.notacornfield.info/

Och vad är konst, som sagt? Fantastisk "happening" utanför cafét en dag... (ha överseende med ljud och bildkvalitén)

Ringar på vattnet? Eller slumpen?

På väg hem idag från stan och en fika mötte jag tre små grabbar i slottsskogen, nära Linnéplatsen, som delade ut ÄPPLEN!!! Men vet ni vad - JAG BLEV MISSTÄNKSAM! Och ganska dryg, fast jag bara två dagar tidigare stått på precis samma sätt och delat ut frukt till vilt främmande personer i stan, och själv mötts av samma skeptisism. Trots mitt "tack" kunde jag inte låta bli att fråga "Jaha, var har ni pallat dom här?". "Hemma i trädgården i morse" var deras svar... Åldersdiskriminering? Könsfördomar? Hade jag reagerat likadant om det var en medelålders kvinna som erbjudit mig äpplen? Eller några småtjejer? Fy bubblan, hur trög kan en vara?! När ska jag lära mig se individen, och inte bara reagera på reflex? Intalade mig att jag hade bråttombråttom, då jag var på väg hem, men hade jag egentligen det? Och är det ett skäl att inte se sina medmänniskor, livet som pågår runtom?

Fint var det i varje fall. Hoppas någon annan har vett att ge dom all den uppmärksamhet och positiva respons de förtjänar...

FRUKT-ansvärt?

Börjar kanske verka lite manisk med mitt frukt och grönt-fokus??

Det blev ingen mer äppelutdelning idag, orkade bara inte... Uppförsbacke? La till lite länkar på hemsidan http://ge-frukt.wikispaces.com istället (kan inte skriva länken för många gånger) och kopierade upp fler flyers. Åkte till stan o hängde/dokumenterade några andra projekt, men det var lite sent att hinna samköra. Passade på att lämna en del av de kvarvarande äpplena i studentköket (med några tillhörande flyers så klart), och nålade upp ett gäng lappar på stadsbibliotekets anslagstavla. Framåt eftermiddagen cyklade jag och sambon en sväng mot Veloform i Majorna, och laddade upp med fler flygblad som vi spred i villakvarteret Grimmereds brevlådor (många vackra äppelträd där!) på vägen. En gubbe som stod och påtade i trädgården verkade mycket skeptisk "Jaha, GE frukt??!" Jag skulle nog valt ett annat namn på projektet, kan ju misstolkas om folk tror jag är ute efter att profitera, eller är kommunist rentav?

Väl framme i Majorna fick även biblioteket där sin beskärda del av informationslappar, samt Veloform ett sista parti äpplen och flygblad. Nu återstår bara att se om någon, NÅGON vågar knysta något på diskussionsforumet? (La faktiskt in en pedagogisk länk från förstasidan till diskussionsforumet, även om den fliken inte är svår att se!) Börjar mest likna en monolog det här... Visst lyssnar folk en liten stund, men den vackra tankevision jag hoppats på dröjer, utbytet av idéer. Att skapa i tanken verkar vara lite främmande för folk. Kanske skulle gått ut tydligt m det med? Kunde tolkats som flummigt det också. Svår balansgång att få något sagt och samtidigt inte skrämma bort någon!

Äppelutdelning

Nähänä. Verkar vissst inte som någon har lust att säga nånting alls på Ge Frukt-sidan? Kanske lite för otålig? Men verkar som folk lider av en smärre torgskräck, det går ju inte att vara den första att börja skriva heller, eller??! Hoppas det ger sig, att några av alla de som kom fram och pratade med oss under dagens äppelutdelning kan tänka sig att yttra sig. Kanske bara lite lite?

Hade alltså den första äppel- och flygbladsutdelningen idag vid Kungsportsplatsen. Jag och tre fantastiska handledare i 330 trängde oss på förbipasserande. Tusen tack! Utan er hade jag fått stå där en vecka och vifta med mina små lappar! Ska bli spännande att sätta sig ner och analysera folks reaktioner... Tror vi fick lite olika respons beroende på våra åldrar och klädstilar? Verkar som vi borde gått en kurs i psykologi för att få grepp om bemötande/kontaktskapande/tillit/förtrolighet...

Om sidan ekar tom även i slutet av veckan så säger kanske det en hel del med. Det spelar ingen roll hur högt du ropar, hur många du mailar eller delar ut flygblad till - du drunknar ändå i allt medie- och reklambrus, eller? Hur högt ska en behöva ropa för att höras? Skulle jag stått naken för en varaktig reaktion, att folk ska minnas det även när de sätter sig vid datorn? Fast, kom på idag att wikispaces kräver att en registrerar sig för att kunna svara på inlägg, även om vem som helst kan ändra på själva sidan. Kanske 30 sek för mycket i tid för att folk ska orka bry sig? P i gruppen hade en fin idé, att jag skulle ha med en liten anteckningsbok som folk kunde skriva i direkt på plats. Ska testa det i morgon när jag (förhoppningsvis hinner haffa två andra i gruppen som jag tänkte dra nytta av då jag) ställer ut en fruktskål vid "chill out"-hörnan, eller vad heter projektet?

Bilder kommer!

Scenskräck?

Detta är loggan till Ge Frukt-projektet, typ... Tack M för att du fotat!
Börjar bli nervös inför i morgon. Har satt upp lite lappar, mailat alla jag känner och några till med länken till hemsidan för projektet, raggat äpplen, funderat... Bara inget går fel! Kommer jag våga? Eller kommer jag gömma mig i mitt skåp, på en toalett, vägra komma ut? Kommer någon ens reagera på min "aktion"? Eller går alla bara förbi och tittar generat åt ett anat håll? Ett socialt experiment det med i så fall...

Ingen kanske skriver på hemsidan? Folk tänker "Äh, va tusan, skit i det sketna offentliga rummet va! Vem bryr sig? Förändring är ju bara för töntar! Vi har försökt förr, jag orkar inte, låt mig vara ifred, LÄGG AV DÅ JOBBIGA MÄNNISKA!"

Tänk om alla äpplen ruttnar i natt? Om folk tror jag är en fanatisk politiker eller religiös fundamentalist som försöker förgifta dom med äpplen? Kanske är jag ormen som bjuder mänskligheten på den förbjudna frukten och förvisar dom än längre från paradiset i Trädgårdsföreningen (Göteborgs Lustgårdar är det ju till och med nu). Fast man kan ju fråga sig vem det är som har tillgång till Paradiset? 100 spänn i inträde är rätt saftigt, och den som inte redan är delaktig i trädgårdskulturen går knappast dit bara sådär. Om det nu ska vara kommunalt drivet borde det också vara tillgängligt för kommuninvånarna.

Men HJÄLP för i morgon! Blir det nån sömn i natt tro? Tack Anna än en gång för kurageövningar...Och tack grupp och K handledare som är yngre än mig ;) . Jag är inte modig men kanske vågar när ni vågar. (Låter det inte lite som mitt sista farväl nu, som jag ska emigrera till Amerikat eller dö i morgon? Får nog ta mig i kragen och lugna ner mig lite).

God natt.

Förändring i det offentliga rummet

Har spånat en del och låtit mig inspireras från många håll, så mitt projekt kan på intet sätt sägas vara nyskapande eller unikt, men det känns som det behövdes ett initiativ som detta i Göteborg idag.

Mitt projekt heter "Ge Frukt" och har som syfte att öppna upp för en dialog om det offentliga rummet, förhoppningsvis med ett brett deltagande från allmänheten. "Aktionen" som sådan går ut på att dela ut frukt (med största sannorlikhet äpplen) till folk på stan under måndag och eventuellt tisdag v. 38 (vi får väl se hur mycket frukt jag lyckas skramla ihop!), samt flyers med info om projektet och hemsidan jag skapat. Förhoppningen är att resultatet blir en fruktbar dialog om vår stads gemensamma ytor och hur vi vill förvalta dessa, där så många åsikter och idéer som möjligt får komma fram. Och att den sprider sig utanför min hemsida och fortsätter efter projektets "slut".

Gå in på: http://ge-frukt.wikispaces.com och skriv/läs! Alla fruktbidrag givetvis väldigt välkomna!

Början

Oj, nu var det det här med att börja blogga... Har haft fullt upp de senaste två veckorna med att smälta alla nya intryck, lära känna klassen, påbörja projektet om det offentliga rummet m.m, men nu tror jag allt så smått börjat klarna.

Förra veckan, den första på HDK, hade vi diverse data- och blogg-genomgångar, samt ett intro för skissboken och hur vi kan arbeta med den. Vi hade även en presentation av oss själva inför gruppen som började med att alla skrev fem ord vi associerade till ordet Bild på små lappar och la ut till ett "träd". Sedan skulle vi välja det ord som vi tyckte representerade bild bäst. Nästa moment var att gå runt och, utan att titta på pappret eller lyfta pennan, teckna av alla i gruppen en efter en (vilket bra tillfälle att få titta ordentligt på vanann och memorera/repetera namn!). Sen fick vi välja ett ting på ett "loppisbord" som skulle representera oss, så som andra uppfattar oss. Utifrån detta material som omgivningen tillhandahållit skulle vi sedan berätta kortfattat om oss själva och vår bildbakgrund inför gruppen. Ett roligt och avslappnat sätt att komma igång och prata inför och med varann.

Den här veckan har namn och ansikten på oss studenter och lärarna börjat bli mer bekanta, och det känns som vi börjar bli en grupp mer än förvirrade individer. Under måndagens morgonsamlig fick vi se en spännande film som inspirerade mig mycket till mitt projekt om det offentliga rummet, att våga ta plats och göra saker. Samma gällde eftermiddagens föreläsning om Joseph Beuys. Citatet "Jag gör inte konst, jag gör fetisher", samt den politiska laddning hans symbolspråk skapar, ger kraft och mod för mig att själv ta steget och radikalisera min syn på vad konst är. Även om jag läst en del om honom och sett hans Honungspump på Louisiana så måste jag erkänna att jag aldrig riktigt begripit hans tankar, och därför inte heller intresserat mig nämnvärt för honom. Att få en samlad bild av hans liv och idéer, handlingar och konstverk, gav mersmak! Ser fram emot att läsa boken vi fick, Lasse Ekstrans "Varje människa en konstnär" i helgen.
Sedan hade vi två workshop-dagar med konstnären Anna Carlsson, som på ett roligt och givande sätt drillade oss i att våga! Våga synas och höras på stan, våga visa våra pinsamheter, våga vara taffliga. Det känns mycket lättare att köra igång Offentliga rummet-projektet nu efter våra övningar med den gemensamma demokratikören vid Götaplatsen och stå och "göra bort sig" med våra rörelser utanför Stadsbiblioteket.