Jag försöker se det jag gör i ett större sammanhang, i ljuset av min förförståelse (den hermeneutiska spiralen), för att ge mening åt det jag gör och urskilja en riktning.
Janus/Diana förde delvis min tanke tillbaks till
mitt projekt i förra delkursen där vi utgick ifrån Kålltorp både genom den mycket banala ordleken Dia-Na-dia. Då utgick jag ifrån den minnen och den
känsla som Kålltorp gav
mig, efter att ha återvänt dit för första gången sen jag bodde där kring
millennieskiftet. Jag arbetade i gestaltningen med minne, identitet och
sanning och skapade alter egot Nadjana (som på finska betyder
som Nadja); en dubbelhet av mig liksom Janus/Diana. Nu föll det sig så lustigt i höstas att jag även googlade personen som påverkade mig så starkt under tiden jag bodde i Kålltorp, och som alltså haft stort inflytande över
gestaltningen. Denna person visade sig ett konstprojekt ha arbetat med
just sanning, och då utgått från boken
Nadja (klicka för att provläsa en webbversion) av André Breton
(Pequid
Press. Malmö, 1996), en surrealistisk roman om en kvinna som kallar sig Nadja. Boken har många kopplingar till mitt Kålltorpsprojekt - den tar upp teman som minne, sanning, fiktion-verklighet, identitet och slump som metod.
"Livet måste kanske tolkas som ett kryptogram" (Ibid, s. 102).
Jag tycker boken påminner en del om vårt bloggande - att blanda text och bild till en berättelse. Den var radikal när den skrevs i sitt uttryck, men idag nästan ålderdomlig; Ett sorts Hermeneutiskt lärande, men i en större samhällelig kontext - det som en gång var väldigt radikalt, är idag fullt begripligt.
Så nu funderar jag på om maskerna egentligen för tillbaks till detta projekt, ett surrealsitiskt sökande efter verkligheten/olika sätt att se (ut). Lärande som en metamorfos; ett kreativt skapande av ordning i/av kaoset, likt den
Kaordiska triangelns Fluxus-princip (se även konströreslen
Fluxus).
Nu vill jag förtydliga att denna slumpassociation inte har någonting med någon sorts "ödestro" att göra. Jag är bara den som råkat se och sätta ihop
för mig spännande "slumpar" i ett "sammanhang" och skapar ett mönster av bitarna. Detta mönster är förstås påverkat av den tid och det sammanhang jag lever i.
Den surrealistiska kopplingen, det kaotiska slump som för
mig blir ett mönster, ger mig ännu ett perspektiv på Hermeneutik-Surrealism som två poler på en skala av verklighetstolkande, meningsspakande.
No comments:
Post a Comment