Hermeneutiken, Janus och masker (Blogg 9, LBD500)

Masker som ett sätt att byta ut-seende, blick.

Som jag nämnde i tidigare inlägg är Surrealismens och Hermeneutikens sökande efter möjliga tolkningar något som intresserar mig just nu.

Jag tog på första handledningen upp hur jag söker det icke-perfekta, för att det känns mer spännande, öppet för tolkning. Vill förtydliga att det välgenomarbetade, till synes perfekta, ju förstås också kan rymma denna tolkningsfrihet och icke-perfektion genom en dubbelhet, en fråga som får finnas kvar, en inbjudan till tolkning och vidare samtal. Det avslutade, det perfekta i meningen redan besvarade, redan klara (se tidigare inlägg om Utopia och repetition som död), en monolog som inte vill dialog och vidare tolkning är det jag fasar för. Som ingång i min gestaltning passar då det icke-perfekta, det skissartade och slumpmässiga bättre in, då det överraskar mig och på så vis kan föra min tanke längre än det jag kan räkna ut i förväg.

I mitt sökande har jag fastnat vid Janus som symbol intresserar mig mer och mer -  Janus/Jana som läraren, portöppnaren. Likson Jesus är han/hon tidens mästare och står över tiden, en gud över vägen, skeendet, den mänskliga/personliga utvecklingen, lärandet. Gudomen symboliserar bl. a. lärande, förändring, unga människors uppväxande.  Janus med två ansikten, från början ett kvinnligt och ett manligt (Janus/Diana) blickar både framåt och bakåt, och där de två ansiktena smälter ihop till ett, osynligt, som blickar mot oss i det ogreppbara nuet, på så vis lik den Hermeneutiska cirkeln.

Papier machémask på tork (snabbspolar mina processer).

Detta med att ha dubbla ansikten ledde mig, som ni vet, in på  masker - men också kläder som en större mask, ett sätt att förklä hela oss (här en spännande artikel som tar upp mänsklighetens utveckling och adaption kopplad till kläder och förmågan att tänka i symboler, tolka). Förklädnaden som ett sätt att ta olika roller, men också byta blick, perspektiv, då vi blickar ut på världen ur ett annat ansikte. 
 Att kunna byta perspektiv ser jag som något som nära hänger ihop med vår föreställningsförmåga - att liksom i leken fantisera om något som ännu inte är; att omskapa oss och hitta andra sätt att vara, agera. En social flexibilitet som gör att vi kan lära, och ackumulera kunskap kulturellt.