Det är svårt att beskriva vad jag söker, när jag ännu inte ser helt vad jag söker. Frågan utkristalliserar sig mer och mer i takt med sökandet. En ny strukturering av min tankekarta ser ut så här:
Mina frågor hänger ihop och påverkar varandra, leder vidare till varandra, i en hermeneutisk cirkel - Vad är bildämnet? Hur ska vi undervisa i bild? Vad är min roll? Hur påverkar min roll/hur jag undervisar bildämnet som sådant?
Jag vill inte hitta ett sant svar, utan förstå och försöka tolka en helhet av många olika svar/bilder. Jag tänker att metoden är att genom bild arbeta med alla dessa komponenter, för att bättre begripa vad det är jag tänker, se på min process, intervjua andra om bildämnets roll och lägga pussel med dessa bitar. Men - samtidigt handlar det om att hitta ett sätt att formulera en teoretisk bas, inte en fast modell, men sätt att se och förstå görandet genom att formulera vad det är vi gör när vi genom bild söker, forskar om och tolkar världen. Och det är här Hermeneutiken kommer in, applicerad på bildämnet - som metod för skapandet.
Lärande symboliseras ofta med en väg (se Jonas Aspelin, Den mellanmänskliga vägen, s. 26-27. Brutus östlings Bokförlag Symposion, Stockhol/Stenhag 2005), en resa av utveckling. I den nya kursplanen för bild skrivs, enligt Staffan Lövgren i UR:s program med honom, just bildskapandet fram mer - bild som ett sätt att lära genom att göra, och analysera/tolka/kommunicera i görandet. Det undersökande arbetssättet ska ge nya kunskaper genom att bearbeta det redan kända och söka nya vägar/sätt att skapa bilder, men också innebära tolkning (alltså reflektion tolkar jag det som) under processens gång. Bildämnet blir ett sätt att lära om bilder genom bildskapande. Här blir Hermeneutiken men också surrealismen två likartade metoder att utgå från. Ett sökande, pusslande, tolkande av fragment och bitar där mönster som ger mening uppenbarar sig.
No comments:
Post a Comment