En jävla Onsdag

Skulle ha lagt ut en film här nu, men så blev det ju inte... Stannade hemma från workshop för att kurera den efterhängsna förkylningen, och passade på att klippa ihop måndagens filmning. Så just när jag började blir klar, skulle bara hitta vart en kunde sammanfoga klipp (sitter på ny dator, så Moviemaker är inte riktigt samma som innan) så lyckas jag, p.g.av stress eller iver eller vad tusan det nu var, att deleta hela projektet. För inte hade jag sparat det under arbetes gång inte.

Nu vet jag snart inte alls vad jag ska göra. Har börjat klippa om det igen, men uppförsbacken och förvirringen känns ofantlig, tidspressen gör mig gråtfärdig. Och så förkylning ovanpå, tänker inte bra, tuggummi i hjärnan. Något roligt och spännande blir bara stressande, hemskt. Just nu, idag, önskar jag att projektet var över. Men den känslan försvinner nog. Ta mig i kragen och gå vidare. Samla ihop och se framåt.

Satt igår på biblioteket (skulle förnya lånekort) och bläddrade lite i böcker om minimalism. Tänkte att om jag ska jobba med rationalisering och minimering, så kanske jag även skulle använda mig av minimalistiska uttryck, eller funktionalistiskt avskalade sätt att kommunicera (börja blogga i treraders Haiku?). Hur som helst, där på biblioteket började jag fundera på om det inte mer handlar om nödvändiga onödigheter och onödiga nödvändigheter. Det vi tror vi måste göra/ha, som kanske är mindre viktigt och mer fiktion, eller det där totalt onödiga, opraktiska och överflödiga, men ändå så livsviktiga.

Så jag gick hem och broderade på min regnjacka. Har även införskaffat seglarstövlar som jag ska smycka med vackert utskurna mönster.

En liten parentes i utforskandet, ett villospår som åt minstonne för stunden gör mig väldigt glad att följa, när datorn inte gör som jag vill... Väldigt onyttigt, opraktiskt och tids-o-effektivt.