Onödiga nödvändigheter - och nödvändiga onödvändigheter

Så. Det blev en annan film igen än den jag tänkt först, innan den raderades. Lång och tråkig, visst, men återigen; Känslan av oväsentlighet, tristess... Och hej, jag fick plötsligt väldigt mycket associationer till Mikes 10 saker att göra istället för att plugga... Jag gör gummistövlar ingen nånsin kommer använda, när den tråkiga filmen om nödvändig onödighet blir alldeles för grå och motig. Kul sammanträffande, eller var det så att vi omedvetet gled in på samma linje via grupphandledningen. Känns som många av oss cirklar kring samma teman, eller snuddar vid.

Fast; tristess är kanske en universell känsla. Speciellt när nåt är motigt; då är tristess ett bra skäl att ta till för att slippa.





Som sagt; Detta är inte en Hollywoodproduktion, ja ingen underhållningsfilm alls, som med snabba klipp ska fånga tittaren/konsumenten. Utan ett försök att fånga just det tråkigt, onödigt rationella. Som när en sitter hemma och skriver uppsats: för en utomstådende (och även för mig många gånger!) kan det verka mycket bisarrt; vad är det som är så fruktansvärt viktigt med det där då, egentligen??! Ta ett steg tillbaks, släpp det, se verkligheten istället för att deppa över fotnötter som inte vill hamna rätt.

Filmen har faktiskt ett händelseförlopp, om ni orkar se den ;)

Så till saken: Skall ju försöka kräma ut det där det egentligen handlar om, inte flumma och cirkla så fasligt. Har funderat och funderat, samtidigt som jag har klippt film och annat flum. Och jag tänker så här: Jag utgår ur mig själv här i det jag hittills gjort, men försöker greppa en konflikt som är allmän för oss här i västvärlden. Jorden, människorna, livet mår inte så vidare bra, av krig och miljöförstöring og en masse annet lort, och vi vill vara goda samhällsindivider som bryr oss - men bara lite sådär lagom. Inte så det egentligen går ut över våra vardagsliv. Vi har det materiellt väldigt, väldigt bra, men ändå är det inte så vi finner lyckan (trots att fattigdom absolut inte är någon "genväg" till själslig fröjd och godhet). Min stövelslöjd och tristessfilm blir två motpoler, extremer, av det som behöver finnas med i våra liv, men inte ensamt. Så för att börja nischa in mig funderar jag på kombinationen konsumtion/materiell trygghet och rationalisering. Tankarna om att leva i en helt tom lägenhet visade sig näst intill omöjliga att genomföra (hade inte lång tid på mig att göra den fiktiva filmen heller), och jag kan inte görna strunta i alla ansvar (har min dotter nästa vecka), så ...

Jo, alltså: Jag ska som ett första steg i mitt projekt rationalisera/minimera det jag kan i mitt liv i en vecka. Ha bara ett klädombyte, och tvätta upp underkläderna på kvällen inför nästa dag. Inte köpa fika/mat på stan. Bara tvätta mig som farmor o farfar gjort i alla år: vid handfatet. Och, hm... Dokumentera? Ja, kom gärna med tips. Så får jag jobba vidare parallellt med vad jag ska göra med det, hur utveckla. Och onödigheterna då? Jo, måste nog göra upp med dom med, för visst är dom också nödvändiga, fast inte i överflöd så som vi gärna omger oss med dom... Så även om jag inte kommer använda onödigheterna i slutändan, eller rationaliseringarna, så tror jag projektet/resan behöver göras på två plan, åt två håll, för att göra det hela mer begripligt. Och om inte annat så för att överleva den ;)