På radion pratar dom om Thailändska militären. Sambon skriver C-uppsats om svensk vapenexport. Och jag har ett lyxproblem att ta itu med: en intre konflikt mellan att teckna serier eller gå ut i det vackra vädret. En fis i vinden jämfört med de stora konflikter som finns i världen. Tecknar serie om en vardagskonflikt; en som aldrig bryter ut. Men varför? Hur hanterar vi konflikter? Och visst är det samma mänskliga, psykologiska mekanismer som liggerbakom konflikter i både det stora och det lilla.
Hur kan vi växa, bli ansvarstagande vuxna och klara av att hantera konfliktsituationer på ett bra sätt? Höll på att skriva rationellt; men visst är det inte bara intellektet som agerar, utan i högsta grad även känslor. Både när konflikter skapas, men också när vi ska lösa dom.
Om vi nu applicerar känsloteorin på en större konflikt, som t.ex. Israel-Palestina, eller den i Afghanistan? Vad handlar det om? I grunden? Och vad, förutom att skjuta skarpt mot fienden, kan vi egentligen göra för att lösa konflitken? Hur kan vi förebygga våldskonflikter?
Hur kan skolan lära ut konflikthantering? När vi lärarstudenter (på många sätt) är de som, när vi är färdigutbildade, ska fostra framtidens världsmedborgare, så är också demokrati i form av samarbete, och därmed konflikthantering, helt klart A och O i vår utbildnig. Ser fram emot givande diskussioner under seminarierna den kommande veckan!
No comments:
Post a Comment