December månads övergång i skrivande har dragit nästan all uppmärksamhet till sig. Jag har sen sist arbetat vidare med gestaltningen, skrivit ut mitt 3d-ansiktsklot och gjutit av det, testat olika varianter på skuggidén och funderat på hur jag bäst bygger upp gestaltningen så den förmedlar det jag vill. Det kluriga har varit att för mig själv visualisera hur det kommer bli - jag har prövat olika ljuskällor, både hemma och i HDK:s bibliotek, men ännu inte hittat någon jag är nöjd med. Detta, ihop med vilka hängningsmöjligheter som finns då vi LBD500:are gemensamt ska komma överens om utställningens utformande, är faktorer som kommer påverka gestaltningen.
 |
| Skuggskiss: Skärpa, placering och ljuskvalité undersöks. |
Min gestaltning är inte så mycket en fast åsikt eller ett färdigt resultat, snarare ett perspektiv på och en fråga om hur vi ser/förstår varat. "Ser" ska här uppfattas som seende i dubbel bemärkelse: det handlar ju både om det visuella uppfattandet, men också om det inre visualiserande som sker när vi tänker mentalt. För mig ligger bild, gestaltning och filosofi nära varandra (vilket kanske redan framgått).
Filosofen Maria Sá Cavalcante Schubacks tankar i essäsamlingen
Att tänka i skisser (Glänta produktion, Göteborg 2011) har också varit en mental "samtalspartner" i gestaltningens slutskede. Hennes tankar om abstraktionen som ett sätt att synliggöra hur tingen blir ting att genom den abstrakta formen peka på det signifikanta - att "i formen bli varse rörelsen till form" (s. 114). Jag håller med om hennes syn på verkligheten som relationellt betingad och föränderlig, alltså inte en fast verklighet. Hon talar om tänkandet som ett skisserande av varat -
varat som en rörelse mot tanke där "det som glider undan träder fram" där "tänkandet är varats bild"(s. 176-177), d.v.s. både är och inte är det som är ... Klurigt? Ja, det tycker jag med - men det är just det som gjort att jag intresserat mig för frågan. Om kunskapande och tänkande vore enkla frågor att besvara, hade jag sökt en annan problemformulering i min gestaltning. Nu balanserar jag på det yttersta genom att utmana min tanke att tänka det jag ännu inte kan tänka, och genom att inte vara klar över om jag kan uppnå ett "resultat" som ryms inom kursplanens kunskapsramar. Det känns ibland som gestaltningen varit som ett försök att se mig själv i en spegel när jag blundar, medan jag i det nu pågående textarbetet istället varit askungens syster, som förtvivlat försökt få på mig en liten nätt glassko. Ett brottande med gränser och begränsningar - både inre och yttre sådana.
 |
Ljustest i biblioteket - denna ljuskälla diskvalificerades
p.g.av brandrisk. |
Svårigheten i gestaltningsarbetet har varit att inte fastna i en Platonsk skildring av verkligheten som bestående av "fasta" skuggbilder i bemärkelsen något som endast avspeglar en annan verklighet, utan att fånga hur verkligheten både blir till och förändras i denna översättning. Jag förstår verkligheten som en skuggvärld, men en relationell och rörlig sådan - där skuggan blir vår föränderliga tolkning, men som likväl är den verkliga verkligheten för oss. Jag söker inte i gestaltningen efter tingens eller företeelsernas "sanna jag" - det som intresserar mig är övergångsprocessen till det vi kan greppa och begripa, mellanrummet där perceptionsprocessens tolkande
av företeelser
till verklighet sker - som att fästa blicken i luften mellan ting och skugga där kunskapens ständiga tillblivelse i mötet med världen äger rum. Detta gestaltningdilemma, att visa på det relationella
och det osynliga elemetets osynlighet, brottas jag fortfarande med. Får se om jag lyckas lösa det; om skissen bara får skildra just en lättare tänkt bild av kunskapen, eller om jag kan skissera en bild av det ännu otänkbara ...
Schubacks tankar om bildligt och filosofiskt skissande som en "negativ" pedagogik är det jag tycker bäst beskriver det jag försökt göra - att "avlära" mig färdiga tankar och se världen på nytt - lära nytt om vad lärandet kan ses som och vara - i förändring, genom bildandet av nya bilder.
No comments:
Post a Comment