Så äntligen hade vi gestaltning! Vi arbetade kring temat "storstad" i mindre basgrupper, men frågorna vi diskuterade berörde allt från himmel till jord; en sanning/oändligt många sanningar, fotot som subjektivit eller objektivit, bildens berättelse, blickens makt, yttrandefrihet, lagar och fotoetik, vetenskaplighet, estetik, processbaserat lärande, "sant" lärande och tidshets, gott om tid eller gott om tid - om samhällets tendens att skynda bort allt relevant i livet, all kreativitet, allt djup och alla minnen.
Processen gav verkligen möjlighet till fördjupning, till samtal och framför allt reflektion - både enskilt och i grupp. Vi tog oss tid. Vi
lyssnade, både till bilderna och på varandra - och inåt, på oss själva. En läkande process som fick oss att undra varför skolan insisterar på att fortsätta hacka upp tiden, stressa och pressa med tentor. Begära kvantitet istället för att skapa möjligheter till kvalitativt lärande. En tro på att desto mer, desto bättre - men ingen egentlig tankeverksamhet efterfrgåas, bara ett behärskande av formen; det akademiska språket.
Så äntligen hade vi gestaltning! Vi arbetade kring temat "storstad" i mindre basgrupper, men frågorna vi diskuterade berörde allt från himmel till jord; en sanning/oändligt många sanningar, fotot som subjektivit eller objektivit, bildens berättelse, blickens makt, yttrandefrihet, lagar och fotoetik, vetenskaplighet, estetik, processbaserat lärande, "sant" lärande och tidshets, gott om tid eller gott om tid - om samhällets tendens att skynda bort allt relevant i livet, all kreativitet, allt djup och alla minnen.
