Det som slår mig på alla dessa fält är, att så många, oberoende av disciplin, har liknande tankar. INTE så att vi går mot en grå massa, där alla tänker och gör samma, utan en värld där fler och fler specialiseringar skapas/utvecklas, samtidigt som fler och fler också får upp ögonen för att det behövs ett mer holistiskt tänk, en helhetssyn, ett nytt perspektiv på det vi tänker/gör som inkluderar människor, kultur och samhälle. En etik kan det väl liknas vid, som ser till långsiktighet i tid, och en större skala i rum. Som bejakar olikheter som en rikedom, de många sanningarnas verklighet, men också strävar efter nån sorts minsta gemensamma nämnare; förståelse via möten och dialog, och en strävan att gå utanför klass- eller etnoocentrisk rangordning. Utan att för den skull förfalla åt en låt-gå mentalitet, tvärt om! Det handlar det om aktiva ställningstaganden. En tro på subjektets förmåga att ta ansvar på ett sätt som går rakt emot den utveckling av ökad regelstyrning och vilja att förenkla genom att klassifiera och dela upp i ett fåtal fasta kategorier. En vilja att aktivt och kontinuerligt reflektera vad vi håller på med, och genom denna kritiska hållning hela tiden sträva efter att inte förblindas av vårt eget perspektiv, påminna oss om att det alltid finns, och kontinuerligt skapas, andra berättelser jämte de nu förhärskande.
Målet är inte klart och kommer aldrig bli (låt ooss hädanefter undvika att cementera fast oss i sanningar och institutioner, lagar och mallar - låt oss söka aktivt deltagande i dynamik och förändring där regler blir något vi alla skapar och upprätthåller, så länge de gagnar Det Goda Livet); men i förståelsen av problemet och viljan att gemensamt begripa för att förändra föds handlingar som skapar nutid/framtid. En nutid/framtid där mänskligt värde inte handlar om ändligt mätbara resultat - förväntade eller fullgjorda (i form av pengar, prestationer, förmågor, antal vänner, födda barn o.s.v.) utan är en oändlig summa, ett värde utan slut, och därmed omätbar. En värld som förhoppningsvis går mot ett samhälle där mänskligt kapital och meningsfullhet, inte ekonomisk vinning och tävlan att vara i topp genom att slå ut andra, blir ledord.
”Ecce homo sapiens – och Homo Rapax!4 Tag er i akt! Ditt och dina barns öde beror på detta – på vilken av dem som kommer triumfera, den mänskliga eller den omänskliga människan.”
4 Se människan, den tänkande varelsen – och människan vilddjuret. (Ur förord av Igor Newerly, s. 30, Korczak, Janusz. Gotab, Stockholm, 1992)
Vi behöver på allvar fundera över skolans roll i samhället. Och bilden av samhället som skolan förmedlar. Vad lever vi för idéer? Som lärarstudent står jag med ett ben i vardera värld - jag utbildar mig till en blivande utbildare, jag är i ett utbildningssystem, som förvisso inte är den påtvingade grundskolan, men samtidigt en utbildning i en institution med gamla anor och regler. Jag är både och, mitt emellan - och ändå fortfarande utanför. Denna tredelade (om inte mer!) roll hoppas jag kunna använda för att vrida min blick runt, se min egen nacke och betrakta skolan som fenomen och institution från flera vinklar. Förhoppningsvis med någon ny insikt som resultat.
En sak är jag dock ganska säker på, redan nu: Att följa order och på förhand givna regler, att se förutbestömda mönster, är inte vad vi behöver träna mer på. Det kan vi redan. Simultankapacitet och att se det annorlunda, det vi inte förväntar oss, är däremot något vi är i akut behov av att utveckla, både i skolan och i samhället!
