Kort om betyg

Betyg utgår från att kunskap kan mätas, på ett rättvist sätt. Men om kunskap är något vi aktivt tar till oss, genom erfarenheter, och utvecklar då vi sätter ihop det med tidigare erfarenheter, då är ingen kunskap den andra lik eller jämförbar; inte människor emellan och inte från dag till dag. Vi är varelser i rörelse, liksom vi ständigt omtolkar och "omförstår" våra erfarenheter, vår kunskap. Dessutom är det alltid bara bakåtsyftande, då de bara säger något om var personen stod just då, enligt den betygsättande instansens normer, kunskapsmässigt. Trots detta följer de oss genom hela livet. Betyg ger, trots vackra ord om lärandets karaktär i böcker om pedagogik och didaktik, en schimär av att det finns en viss summa kunskap och att denna kunskap går att gradera på en tvådimensionell skala. Dessutom har vi två grader av "icke-kunskap" på väg in med det nya betygssystemet.

OK, men om vi då ändå tycker att vi skall sätta betyg "för rättvisans skull" (eller någon annan outgrundlig anledning), baserat på det lärande vi tycker är relevant att mäta - d.v.s. har ägt rum under en viss tid i en viss miljö och går att mäta - då återstår fortfarande minst ett dilemma:
Även om mycket i världen också består så skapas idag ständigt, i allt snabbare takt nya innovationer, nya moden, sätt att tänka, prata, leva. Ny kunkap och tidigare okända "fakta" produceras ständigt. Att utgå från en betygsskala/läroplan som bygger på bilden av kunskap som mätbar inom ett visst fält, och därmed i något avseende ändlig, tror jag är ett logiskt tankefel. Om vi däremot ser kunskap som något oändligt, bör också betygsskalan (om vi nu skall vara "rättvisa" - fast vi kunde lika gärna använda oss av lottning, eller som försäkringsbolagen för att räkna ut premien för en försäkring utifrån förväntade resultat, som utgår ifrån tidigare statistik kring personen i fråga) vara oändlig, i fler än två dimensioner och bara mätas på plussidan. Jag har aldrig hört om någon som går ur en situation med mindre erfarenheter (och därmed kunskap) än vad de hade före (om det inte handlar om rena trauman och därav förorsakade minnesluckor, vilket ju i och för sig inte är helt omöjligt). Här uppkommer dock ett krux: i ett oändligt perspektiv blir allting ett "ingenting", då det alltid finns oändligt mycket mer. Men ingen kunskap är ett noll, utan något mycket mer än det vi vet att beräkna och mäta, vilket komplicerar betygsättandet avsevärt.

Precis som internet sätter den fysiska världens lagar om tid och rum ur spel så ger det oss också ny hjälp att tänka oändlighet. Många filosofer har funderat kring detta genom tiderna, men i internet möter vi dagligen detta rum utan rumsliga gränser och begränsningar, ett universum där resan från en "plats" till en annan begränsas mer av bredbandets hastighet än i vilket land hemsidans server är belägen, och där ctrl + c betyder oändligt många kopior av en bok till nära nog noll förbrukad energi.

Tillräckligt om det, hoppas jag förtydligat min poäng något. Här vackert om vad skolan kan vara i Visionen som kom av sig:

"Oavsett stadium, kan varken lärare eller elev slå sig till ro när en kurs är avslutad eller en examen är avlagd. Liksom i barnets lek, väntar ständigt nya horisonter att utforska. (Lars Lindström, Publicerat i PM 2010-09-23)