Onödiga nödvändigheter - och nödvändiga onödvändigheter

Så. Det blev en annan film igen än den jag tänkt först, innan den raderades. Lång och tråkig, visst, men återigen; Känslan av oväsentlighet, tristess... Och hej, jag fick plötsligt väldigt mycket associationer till Mikes 10 saker att göra istället för att plugga... Jag gör gummistövlar ingen nånsin kommer använda, när den tråkiga filmen om nödvändig onödighet blir alldeles för grå och motig. Kul sammanträffande, eller var det så att vi omedvetet gled in på samma linje via grupphandledningen. Känns som många av oss cirklar kring samma teman, eller snuddar vid.

Fast; tristess är kanske en universell känsla. Speciellt när nåt är motigt; då är tristess ett bra skäl att ta till för att slippa.





Som sagt; Detta är inte en Hollywoodproduktion, ja ingen underhållningsfilm alls, som med snabba klipp ska fånga tittaren/konsumenten. Utan ett försök att fånga just det tråkigt, onödigt rationella. Som när en sitter hemma och skriver uppsats: för en utomstådende (och även för mig många gånger!) kan det verka mycket bisarrt; vad är det som är så fruktansvärt viktigt med det där då, egentligen??! Ta ett steg tillbaks, släpp det, se verkligheten istället för att deppa över fotnötter som inte vill hamna rätt.

Filmen har faktiskt ett händelseförlopp, om ni orkar se den ;)

Så till saken: Skall ju försöka kräma ut det där det egentligen handlar om, inte flumma och cirkla så fasligt. Har funderat och funderat, samtidigt som jag har klippt film och annat flum. Och jag tänker så här: Jag utgår ur mig själv här i det jag hittills gjort, men försöker greppa en konflikt som är allmän för oss här i västvärlden. Jorden, människorna, livet mår inte så vidare bra, av krig och miljöförstöring og en masse annet lort, och vi vill vara goda samhällsindivider som bryr oss - men bara lite sådär lagom. Inte så det egentligen går ut över våra vardagsliv. Vi har det materiellt väldigt, väldigt bra, men ändå är det inte så vi finner lyckan (trots att fattigdom absolut inte är någon "genväg" till själslig fröjd och godhet). Min stövelslöjd och tristessfilm blir två motpoler, extremer, av det som behöver finnas med i våra liv, men inte ensamt. Så för att börja nischa in mig funderar jag på kombinationen konsumtion/materiell trygghet och rationalisering. Tankarna om att leva i en helt tom lägenhet visade sig näst intill omöjliga att genomföra (hade inte lång tid på mig att göra den fiktiva filmen heller), och jag kan inte görna strunta i alla ansvar (har min dotter nästa vecka), så ...

Jo, alltså: Jag ska som ett första steg i mitt projekt rationalisera/minimera det jag kan i mitt liv i en vecka. Ha bara ett klädombyte, och tvätta upp underkläderna på kvällen inför nästa dag. Inte köpa fika/mat på stan. Bara tvätta mig som farmor o farfar gjort i alla år: vid handfatet. Och, hm... Dokumentera? Ja, kom gärna med tips. Så får jag jobba vidare parallellt med vad jag ska göra med det, hur utveckla. Och onödigheterna då? Jo, måste nog göra upp med dom med, för visst är dom också nödvändiga, fast inte i överflöd så som vi gärna omger oss med dom... Så även om jag inte kommer använda onödigheterna i slutändan, eller rationaliseringarna, så tror jag projektet/resan behöver göras på två plan, åt två håll, för att göra det hela mer begripligt. Och om inte annat så för att överleva den ;)

Malayalam

ഗുഡ് എവെനിംഗ്, ഹൌ ആരെ യു? ഐ ഹാവ് ഫൌണ്ട് എ ന്യൂ ഫുന്ച്റേന്‍ ഓംമൈ കമ്പ്യൂട്ടര്‍! ഇറ്റ്‌ ഈസ്‌ രീല്ലി ഫാന്ടസ്റിക്!

Stövelslöjd och andra opraktiska bekvämligheter

Vet inte om det är internhumorn när den är som allra internast, sidospåret när allt spårat ur, eller jag som närmar mig ett klarnande, men är nu klar med mina prima finvädersstövlar, (gummi var svårare att snida i än jag trott!) och ska gå på nästa onödighetsprojekt: GoreTex-klackskor eller kanske sandaler, ett stort gosedjur för den pyttelilla mobilen (Funderade lite på ett helt överdimensionerat mobilsmycke med, men det ligger så nära verkligheten ;) ), våtdräkts-bikini samt plantera blommor i toaletten.

Har varit kaos och kalabalik här i huset idag, på ett ganska trevligt vis - inget vatten på sisådär 12 timmar har gjort att grannarna stått o hängt o snackat med spänner i nävarna utanför entrén mest hela tiden. Där rök den tvätt-tiden men vad gör det, nu fick vi chansen att prata med varandra!

En jävla Onsdag

Skulle ha lagt ut en film här nu, men så blev det ju inte... Stannade hemma från workshop för att kurera den efterhängsna förkylningen, och passade på att klippa ihop måndagens filmning. Så just när jag började blir klar, skulle bara hitta vart en kunde sammanfoga klipp (sitter på ny dator, så Moviemaker är inte riktigt samma som innan) så lyckas jag, p.g.av stress eller iver eller vad tusan det nu var, att deleta hela projektet. För inte hade jag sparat det under arbetes gång inte.

Nu vet jag snart inte alls vad jag ska göra. Har börjat klippa om det igen, men uppförsbacken och förvirringen känns ofantlig, tidspressen gör mig gråtfärdig. Och så förkylning ovanpå, tänker inte bra, tuggummi i hjärnan. Något roligt och spännande blir bara stressande, hemskt. Just nu, idag, önskar jag att projektet var över. Men den känslan försvinner nog. Ta mig i kragen och gå vidare. Samla ihop och se framåt.

Satt igår på biblioteket (skulle förnya lånekort) och bläddrade lite i böcker om minimalism. Tänkte att om jag ska jobba med rationalisering och minimering, så kanske jag även skulle använda mig av minimalistiska uttryck, eller funktionalistiskt avskalade sätt att kommunicera (börja blogga i treraders Haiku?). Hur som helst, där på biblioteket började jag fundera på om det inte mer handlar om nödvändiga onödigheter och onödiga nödvändigheter. Det vi tror vi måste göra/ha, som kanske är mindre viktigt och mer fiktion, eller det där totalt onödiga, opraktiska och överflödiga, men ändå så livsviktiga.

Så jag gick hem och broderade på min regnjacka. Har även införskaffat seglarstövlar som jag ska smycka med vackert utskurna mönster.

En liten parentes i utforskandet, ett villospår som åt minstonne för stunden gör mig väldigt glad att följa, när datorn inte gör som jag vill... Väldigt onyttigt, opraktiskt och tids-o-effektivt.

Något om känslan

Det här är alltså den andra känslan, den fina, men som jag ofta missar.

Har varit och filmat lite i lägenheten nu med... Blev inte alls vad jag tänkt, men något kom närmare; en annan del av frågan, eller hmm... Tror det jag söker handlar om meningsfulla meningslösheter och meningslösa meningsfullheter. Typ. Hur vi totalt går upp i oväsentligheter, medan det verkligt betydelsefunna går oss förbi, för det inte har ett ekonomiskt värde. Som med betyg: vi lär för att få höga betyg, och därigenom en framgångsrik och penningstark karriär, ett lyckligt liv kort och gott enligt moderna mått. Samtidigt struntar vi i att stanna upp, överraskas av det lilla, bara vara. Skyndar, skyndar och tvingar med alla andra, vänner och barn, gamla och folk i matkön. Om någon inte skyndar ses det som underligt eller provocerande (vi diskuterade det lite i basgruppen under offentliga rummet-projektet; hur dagdriveri förr var något för överklassen, men de som idag sitter på torgen och iakttar det som sker är istället längst ner på samhällsstegen, om de inte är förvirrade och lättrånade turister vill säga) och personen förtjänar således arga tillmälen och tykna kommentarer. Idealet är att ta det lugnt, men för att ha det lugnt måste vi jobba, så vi hinner ha semester och slappna av. Helst på en sandstrand på andra sidan jorden. Och det kostar ju, vilket i sin tur kräver ännu mer arbete och mindre tid för att umgås, göra trevliga saker, ta det lugnt, innan... Dessutom tror jag det är nånting med våra föreställningar omkring att förtjäna att ta det lugnt, i kontrast till dagdrivarna. Precis som att den flitiga eleven förtjänar ett gott betyg och en god framtid, men inte den lata eleven. Den förtjänar att lida. Straff, straff.

EUREKA!

Kan inte hålla mig till i morgon, måstemåste reflektera blogga redan nu, jätteskrivnödig!
Tack gruppen för tusen uppslag och så himla bra inspiration!

Jag pratade ju om stress, konflikten mellan vad vi vill och vad vi gör. Och då TID som den kanske bisarraste begränsningen, denna fiktion och symbol som vi blint tror på, som vore det en Gud. Hand i hand med Mammon regerar den över våra medvetanden.

Men: ska utforska vad denna tidsbrist, detta rantande och jagande egentligen består i. Tänkte börja skissfilma (har redan lite med My som jag berättade, närmast drömlikt, monotont, "meningslöst" i rent ekonomiska termer). Var inne på "kvalitetstid", och att hinna så mycket... men ändå ingenting. Skapa konflikter, inre som yttre, låta jorden gå under, lämna grannen o dö i trappen för att vi "måste" jobba, "måste" hinna i tid, "måste" köra bil, "måste" skynda, skynda, skynda... Vad är det goda livet? Vad springer vi mot, för?

Momo och tidtagarmannen, finska ungkarlar, utvalda studenter (har haft bekanta som allvarligt tyckt att allt utöver havregryn och salt hemma i skafferiet är tecken på osäkerhet, en vilja att skapa trygghet), Filifjonkan, Kultiration och Konflikt i P1, TACK!

Nu till mina tankar framöver: Jag ska börja med att dokumentera när jag rationaliserar ner mitt liv till minsta möjliga, för att sedan, helt enligt denna logik - rationalisera bort även mig själv. Vart detta sen för har jag ingen aning.

Praktisk plan: Ska försöka låna en bekants tomma lägenhet innan den försvinner :o (känner ni någon mer med en tom lokal i bakfickan, hojta!) och filma/fota mig själv och mitt "nya, rationella liv". På ett sätt lever ju jag också med längtan efter att vara fri och obunden, autonom, Drömmen om att bara kunna ta dagen som den kommer och strunta i allt. Mitt fingeravtryck ska vara mitt visitkort. Eller vara helt anonym?

Så: Bilden jag fick var mig sittandes vid en dator (skrivbord och stol som enda rekvisita) i en tom lägenhet. Liggunderlag och sovsäck på golvet. Dokumentera mina "saker": Vitamintabletter, proteinberikad pasta, salt (så jag itne får jodbrist, går att borsta tänderna med, utföra diverse städning med, och så det lyxigaste av allt;; det är en SMAKSÄTTARE), tandborste, en kastrull, en gaffel...

Tänkte sedan rationalisera bort saker, steg för steg. Kanske "göra slut" med min sambo (OBSOBSOBS!!!! DETT ÄR INTE VERKLIGHET! Vill driva det till absurdum för att se vad det handlar om, utforska gränslandet!), förhållanden tar en massa tid och energi. Inte ett dugg effektivt. Dreadsen ska självklart rakas av de med. Bara tjafs. Och sovsäcken ryker den med när jag råkat spilla på den; tvätta är ju så onödigt, och jag kan lika gärna sova med kläderna på.
(Länk till Den förlorade generationen).
Kläderna ska vara som gubbarnas: all(year)round. Så klart. Med den skillnaden att jag kör ett ombyte, inte två.

Tänkte gå över från pasta till konserver m ravioli (kräver ingen kokning), eller näringsdrycker... Varför inte sätta i en kateter? (HUM, inte filma det kanske... Men insinuera? Kissa tar ju en massa tid! Oj, minns ni dokumentären som gick på filmfestivalen ett år om filmfanatikerna i New York som åt förstoppande mat för att slippa bajsa mellan filmerna??! Hette den "Cineasterna"?) Och om dreadsen fick ryka först, borde jag inte göra som de gjorde förr i tiden och dra ut tänderan också, löständer är ju så mycket mer praktiska! Men med flytande föda kan jag rationalisera bort dom med.

Jag tänkte helt enkelt testa, börja med att gå steg för steg, minska ner tills mitt liv är så rationellt det kan bli, jag är... Ingen, inget? Till slut borta, som trollkarlen som drack upp sig själv, räven som åt up sig själv, osv. i sagovärlden. (OBSOBSOBS! ÅTERIGEN BARA FIKTIVT!)

JAG, VI är ju det "irrationella", det som tar tid och inte är "effektivt" i vårt samhälle. Jag den som smutsar ner och måste äta. Var ju inne på Pro-ana kulturen under cyberspaceveckan, och käner att det ligger nära till hands. I strävan efter perfektionism, kontroll. Förnekandet av kroppen, frigörelsen.

Och lite second Life- och WOW-vibbar. Jag dör, men har spelat så mycket dataspel så jag kan inte förstå att jag inte har tre extraliv på lager. Fortsätter leva genom mitt alter-ego i cyberrymden som jag programmerat till att vara som mig. Den "nya" religionen? Naiva och ganska egocentriska föreställningar om att JAG alltid kommer existera, oförändrad.

Eller så är jag helt borta, som person. Autogiro sköter betalningar, elektroniskt öga läser böcker, den underbart bisarra dada engine sköter textskapandet. Nu fick jag en association till filmen PI, vad gäller bilduttryck. Kolla här och här. Men utan paranoia?

Kommer visst in på identitet och gränser här igen...

Jaja, några sammanfattande ord som snurrar i mitt huvud innan jag går och lägger mig:
Rationalisering, Datorer, Samhälle, Anorexi, Självmord. La Dolce Vita.

Och så hemvärnsmannen som var och pratade med oss om krig i nian. Som med isblå blick berättade om atombombernas "kapacitet" att döda och att han bara sov tre timmar per natt sen en massa år tillbaks. Sova är också onödingt. Kropps- och självkontroll väldigt tufft.

KONFLIKT KONFLIKT KONFLIKT KONFLIKT

Efter många veckors konfliktfokus så dags för en reflektion. Vi har alltså observerat konflikter, och sedan tecknat serier av dessa. Ett fantastiskt sätt att analysera det som hänt, försöka destillera ur själva kärnan - vad beror konflikten på, i grund och botten? Vad var min roll? Hur agerade jag, och kunde jag agerat annorlunda?

Tisdagens och Onsdagens seminarier med Kernell då vi presenterade och diskuterade våra serier var fantastiskt givande! Att gemensamt få vrida och vända på problematiken, känna igen sig och lyfta det till en meta-nivå, att konstruktivt se på det som skett och försöka reda ut mekanismerna bakom är så mycket mer än att bara sitta hemma och grubbla över olika situationer. Vad är ett "bra" sätt att handla på i en konflikt? Men också det positiva och utvecklande som kan finnas i konflikter, om de bemöts "rätt" och vi tvingas se oss själva i vitögat och utvecklas.

SÅ: Jag har fått blodad tand för att teckna mer, mer, mer serier! Ett fantastiskt sätt att berätta historier på, fånga känslor och förlopp. Ska se till att utvecklas bildspråkligt på den punkten. Men själva "logiken", den grafiska uppbyggnaden av en bildsekvens, tilltalar mig. I skolsammanhang är det många som annars inte tecknar som kan komma igång och teckna genom serier, fokusera på berättandet och inte det "perfekta" tecknandet. Har sett hur Seriemagiboken av Gunnar Krantz användes på ett bra sätt på min VF-skola i detta syfte, avdramatisera och inspirera. Även i samhällskontexten är serier ett fantastiskt sätta tt via komik eller tragik sätta fokus på problem eller bisarrheter, få betraktaren/läsaren att fundera.

Gruppdiskussionerna gav mig många nya "lånade" erfarenheter (tack Vygotskij) från de andras berättelser, och insikten att jag inte är ensam om att emellanåt känna tvivel över om jag valt rätt yrke. Att inte bara jag kämpar med mitt proffessionella jag och emellanåt vacklar i min identitet. Att det visst går att vara både medmänsklig och proffessionell, genom att försöka "finna balansen" (tack Kernell där). Och acceptera att vi kommer begå misstag som lärare och skapa konfliktsituationer, inre eller yttre, genom att misstolka, inte se eller orka reagera o.s.v. Mitt bidrag till diskussionen och det gemensamma lärandet har som vanligt varit mängder med frågor... ;)

Och, slutligen: Jag vill lära mig massa mer om konflikthantering! Lära mig se processerna bakom, få en djupare förståelse för hur vi reagerar i olika situationer och hur vi bäst bemöter dessa.

Alla Olika Alla Lika

Veckans seminarier gav massor, blogginlägg om det kommer. Men tills dess:

Så var det frågan om fördomar och uppdelning av människor i negativa kategorier och fack igen. Hur lösa? Ingen aning, jag lär mig dag för dag.
http://www.allaolikaallalika.se/Engagera-dig/

Aktivt arbete på skolor mot fördomar. Skitbra! För det tristaste som finns är konflikter som uppstår utifrån förutfattade meningar och brist på tolerans... Inte ett dugg givande.

Och så en liten söt bubblare vad gäller vardagsaktivism och gatu-utsmyckning (Annie, associerar till dina pärlplattor i höstens offentliga rummet-projekt, mer av dom!)
http://kreativuggla.blogspot.com/

Och här en 365-blogg från Malmö, har visst med Annie-inspirerade pärlplattor med ;) http://365malmo.wordpress.com/
Püss!

Learning To Love You More

Fin hemsida: Learning To Love You More

Allt från att odla på udda ställen till att återskapa ett foto eller göra en flyer av sin dag, o.s.v. o.s.v

KONFLIKT

På radion pratar dom om Thailändska militären. Sambon skriver C-uppsats om svensk vapenexport. Och jag har ett lyxproblem att ta itu med: en intre konflikt mellan att teckna serier eller gå ut i det vackra vädret. En fis i vinden jämfört med de stora konflikter som finns i världen. Tecknar serie om en vardagskonflikt; en som aldrig bryter ut. Men varför? Hur hanterar vi konflikter? Och visst är det samma mänskliga, psykologiska mekanismer som liggerbakom konflikter i både det stora och det lilla.

Hur kan vi växa, bli ansvarstagande vuxna och klara av att hantera konfliktsituationer på ett bra sätt? Höll på att skriva rationellt; men visst är det inte bara intellektet som agerar, utan i högsta grad även känslor. Både när konflikter skapas, men också när vi ska lösa dom.

Om vi nu applicerar känsloteorin på en större konflikt, som t.ex. Israel-Palestina, eller den i Afghanistan? Vad handlar det om? I grunden? Och vad, förutom att skjuta skarpt mot fienden, kan vi egentligen göra för att lösa konflitken? Hur kan vi förebygga våldskonflikter?

Hur kan skolan lära ut konflikthantering? När vi lärarstudenter (på många sätt) är de som, när vi är färdigutbildade, ska fostra framtidens världsmedborgare, så är också demokrati i form av samarbete, och därmed konflikthantering, helt klart A och O i vår utbildnig. Ser fram emot givande diskussioner under seminarierna den kommande veckan!

SHIT POMFRITT!

Hur var d? Möte den 8:e? Ajaj då... Får skylla på barnets öroninflammation, tappade helt bort alla åtaganden. Mycket klantigt att inte höra av mig, om d nu var möte då vill säga. Och om d var jag som skulle gå. Hm... Börjar visst bli sent för att tänka.

Ska kämpa med mitt minne retroaktivt och följa Lars Vilks råd (från bloggen 365 saker du kan göra) - att försöka MINNAS mer! :O

God natt.

Long time no see

Mycket tid och en del saker har förflutit och hänt sen jag bloggade sist. Sitter med serier och grubblar, flyr in i bloggvärlden istället. Kanske dags för liten uppgradering av vad som hänt? Här ett bildbevis från filminspelningen av novellfilmen "Gatukökskön" vid Jonsborgs gatukök (jag hade "rollen" som andra filmare):



Vill ni läsa mer om filmen besök Fiktionens liv, regissören Miamarias hemsida. Kolla även in Moderord.se, så kan ni läsa mer om berättelsens framväxt.

Rörlig bild är helt klart skitkul! Nu ska jag bara inbilla mig att serier är ungefär samma sak ;) Berättande i bildsekvenser, vinklar och "klipp"... Håll tummarna!