HDK-vecka, tisdag

Bild från makt-gestaltningen. Emblemet på stora talarstolen var vår maktsymbol. Betraktaren kunde gå upp i talarstolen; bli den som utövar makt.

Jag är i gula gruppen, vi håller till i Aulan. Igår blev vi indelade i mindre grupper som i sin tur fick var sin färg. Uppgiften vi fick var att gestalta ett ord i vår tilldelade plats/ruta. Min grupp blev den gröna och fick ordet "nöje". När vi satte oss och brainstormade blev det först en massa kommersiella nöjen, en ganska negativ syn. Så vi vände pa pappret och började om, med intentionen att försöka hitta det som INTE måste kosta en massa. De ord vi fastnade vid och återkom till var lek/sport, chill och umgänge. Så kom det sig att vi byggde vår kombinerade pingisbord/bar/myshörna, med tanken att skapa deltagande och nöje på riktigt, inte bara visualisera det. Vi blev ett helt gäng på slutet som spelade rundpingis, men fler hade gärna fått vara med (det fanns många rack, och plats i kojan).

Idag har vi roterat plats, eller civilisation som det kallas. Det kom rätt snabbt fram att även orden vi arbetar med roteras. Upplägget är, att vi när vi kommer till den nya "civilisationen" ska gestalta vårt nya ord utifrån de förutsättningar som ges på den plats. Vi får bygga om, lägga till, men inte ta bort något av det material som finns i rutan.

I dagens ruta hade den tidigare gruppen gestaltat "välfärd" som ett spel med hus och rutor som "vård omsorg", "kultur" m.m. Vårt ord var "makt". Vi utgick från den befintliga rekvisitan som vi omstrukturerade, byggde en talarstol i "naturlig storlek" och en pytteliten som vi ställde mitt emot varann, tog bort spelrutorna och gjorde pratbubblor av dem. I den tidigare gestaltningen fanns även en jättelik tärning med olika makthavares ansikten på. Dessa klipptes ut, kompletterades med ytterligare några och blev till masker att hålla upp när en stod i den stora talarstolen. Sen riggades två spottar riktade mot den, och ett band med snuttar ur politiska tal spelades. Tanken var här också att integrera "åskådaren", skapa en process, inte bara ett konstverk att beskåda.

Framåt eftermiddagen kom det upp att det fanns en hel del missnöje bland grupperna ang. workshopupplägget. Det var många som saknade klara "mål" och syften med uppgiften. Så vi började spåna om att det skulle vara bra med nån form av reflektioner eller sammanfattning av processen, en dialog om vad vi höll på med och lärde oss. Någon gick och framförde sin kritik till lärarna, och många tyckte vi skulle framföra våra åsikter i morgon. Vi som blev kvar efteråt i salen pratade om att det väl faktiskt var upp till oss; att det alltid pratas om friare universitetskurser och eget ansvar. Här har vi fått ett relativt fritt tema, med många luckor som vi själva kan fylla. Inget hindrar oss från att börja interagera med varandra, skapa dialog och reflektion. Kan inte undgå att associera till Joseph Beuys och boken "Varje människa en konstnär". Vi som studenter, konstnärer, borde väl kunna ta tag i dialogen, skapa djup och ge mening åt veckans arbete utan att behöva få det skrivet på näsan av seminarieledare?
Vi satte således igång en provokationsaktion - att utöva makt - genom att sätta upp vårat "emblem" på de andras alster för att få igång en dialog om det vi arbetar med: Civilisationer, Makt, Strukturer, Hem och Nöjen. Laddade ord som ger många paralleller till dagens samhälle. Vi jobbar med en process mer än att framställa färdiga, fina alster att hänga på väggen och beundra. Fånga stunden, skapa nu - i dialog. Jag ser både miljö- och historiska aspekter i våra civilisationsarbeten - vad väljer vi att göra när vi kommer till en ny civilisation? tar vi över och bygger om, helt nytt, eller låter vi oss inspireras av det redan befintliga? Kan vi strunta i historien, både kulturarv och den fysiska verkligheten? Vad gör vi av våra sopor när vi inte längre får plats i vår civilisationsruta?

Och självklart: Det är en övning i demokrati och samarbete. Om vi inte kan komma överens inom gruppen, hur ska vi då kunna lösa problem mellan olika civilisationer (läs: nationer)?

Med förhoppning om en givande dialog.

Nadja