Is this where the magic happens? (X395, blogg 20)

Magic - urban dictionary.
Oddusual - urban dictionary.

Översättning-kreativitet. (Y.R. Lotman. Universe of the mind, s. 15

Jag söker med min blick som främsta radar. Bilder som ger fler bilder.
Men luktar, lyssnar, känner, tänker mig också fram i sökandet efter 
Stämningar, (ny)tolkningar. 

Seende som läsning, där flera koder sammansmälter och resulterar i nya hybrider, "the creative function."
Något som kräver att jag vågar se/möta, för mig, nya företeelser och sammanhang (oddusual).

Per-Isak Snälls, Modell över hur det kan tänkas se ut

Var sker övergången från igenkännade "jahaja" till "AHA!"
mötet med det som talar till oss i dialog, vill mer?

Snällis modell för hur det kan tänkas se ut (Borås konstmuseum, I want to hold your hand-utställningen) handlar om  musik, men jag tycker om sättet den i bild tolkar en kreativ tolkningsprocess.

Jonas Dahlbergs ljudinstallation an imagined city

Det som gäckar mig i tittandet, seendet är den ständiga vetskapen om att det finns mer att se, förstå utanför (den mentala eller direkt fysiskt möjliga) synfältsmallen. 

Vad är det som finns bakom? Vid sidan om? Vad ser jag om jag tittar lite till, från andra hållet, närmare eller i ett större perspektiv som om det vore något annat? Vad är det jag ännu inte ser, för jag ännu inte vet?

Jan Svankmajer, game with stones.

Linda Hofvander. Sätt att beskriva, Horisont 2. Fotografi.

Kontext

Kod

Känsla 

Association

Perception 

Dialog

Parallellprocess (X395, Blogg 19)

Har under processen parallellt med det egna görandet undersökt visuell kommunikation genom bilddialog med Cia. Vi har ordlöst kommunicerat, kodat-avkodat med ibland direkta, ibland diffusa tolkningar, någon gång rent bekräftande upprepningar, men också totalt obegripliga tolkningar och asociationer.

 

Titta, tolka, se? (X395, Blogg 18)

Idag: Bygga bygga skruva konstruera. Har varit Cias medhjälpare när hon genomförde sin performance. Faschinerande hur beroendeframkallande byggande utan något mål mer än byggandet kan vara! Del fästs vid del, skruvdragarna snurrar fort, lätt, tyngdlagen är något att utmana.Tror vi kunde fortsatt hela dagen, om Cia inte haft en tidsplan att följa.

Men, nu lite retrospektion av process, och uppdatering av var jag står: 

Nu när jag brutit skrivtabut märker jag att jag börjat tänka i ord, skrift, igen. Begreppsliggörandet av handling och upplevelser går så mycket lättare. Reflekterar även i tanken i text, sorterar processen och intryck/uttryck genom ordnandet av ordföljder och förklaringar för mig själv. Prövar olika strukturer och meningar (i dubbel betydelse). Hur hänger det jag gjort ihop och vad blir den inbördes meningen om jag förskjuter delarna? Med orden kan jag strukturera tankens grammatik, leka med olika meningar och innebörder genom de abstrakta begreppen.


Jag har under hela processen ägnat mig åt att titta/se, först för att undersöka och hitta och sedan för att fördjupa mig i vad seendet egentligen innebär. Jag sökte det otolkade tittandet genom att begränsa min blick med olika regler och mallar (det selektiva, avgränsade), och försökte gå förbi semantiska filter av förtolkande förförståelse av vad det är jag ser. Detta var förstås nästan omöjligt, då jag först behövde vända min uppmärksamhet mot något, och detta fokusinställande i sig krävde någon sorts perceptionsprecisering av vad jag ska ta in av allt det jag tittar på. Ett exempel på detta var mina färdskrivarresor, där jag lät olika parametrar vara filter för mitt registrerande. Första gången tecknade jag bara oreflekterat det mitt medvetande fäste störst vikt vid och handen hann med medan jag andra gången lät blicken och handen registrera människor. För att detta registrerande ska bära mening krävs en nyckel, en avkodning, för att ge mening.

Jag funderar på skillnaden mellan att titta och se. Hur de olika processerna är parallella, ihopflätade, men ändå urskiljbara som olika akter, processer. Att titta tänker jag mig som att öppna upp, ta in. Perceptionen blir en selektering av vad som är värt att registrera och bearbeta. Bearbetningen består av tolkning och strukturering (reflektion). Jag tittar ut genom fönstret (scannar av med min blick), och ser en vän (kategoriserar, känner igen). När vi tittar söker vi, tar vi in det av "värde", när vi ser definierar och tolkar vi? (Jfr begreppen att bli betraktad vs bli sedd)

Kan vi säga att det egentliga seendet sker i hjärnan(s syncentra) då vi knyter ihop olika yttre intryck med tidigare erfarenheter och bildar en, för oss, begriplig tolkning av det vi "betraktar"? (jfr filmen om den blinda pojken som använde ekolokalisering och då "såg" genom hörsel). Eller är det lika mycket de kroppsliga minnena av själva görandet som bidrar till upplevelsen av "seende". Jag vill här, som jag tidigare varit inne på, ta in fler sinnen i seendet än enbart ögats tittande. 

Luktskiss #1: Kaffe - basilika - fårull. Blandteknik.

Jag därför gått vidare från att utforska tittandet, kikandet, genom olika hål, linser, metoder (har här haft bl.a. Duchamps optiska experimenterande som mental samtalspartner), till att skissa med lukt- och ljudbilder (tack Sara för givande samtal!), liksom känselassociationer. Jag tar in, ger ut, men med andra sinnen. Det blir påtagligt hur mycket associationen, och därmed minnet, spelar in på våra tolkningar av dessa intryck. Det pekar på att även vårt seende, som vi annars lätt uppfattar som "neutralt" och direkt, sanningssägande, också torde vara en akt präglad av minnen och associationer. Dessa minnesbilder blir i sig mentala tecken (om än luddiga); kategorier för sortering och definition.  

Gestaltningsprocessen har hittills visat på hur mycket jag behöver metaforerna, de bildliga broarna för att förstå något som något mer än bara det det "är".

Den extra dimensionen av förståelse av något som något mer ger mer mening än bara den direkta uppenbarelsen, och gör därmed "avkodandet" till en tolkande läsning utöver ren registrering och kategorisering. Denna tolkning blir i sig ett skäl att "läsa av" omgivningen, och blir en generator för mitt görande. I min vilja att titta utanför tecknens och symbolernas värld blev dock även metaforer bannlysta, ett tabu som i och för sig gynnade undersökningen av den specifika akten av att titta, men har försvårat arbetet med att nå fram till en "produkt".

    
Min process av seendedekonstruktion pekar alltså från tecken- och textlöshet via regler och synmallsramar tillbaks mot just tecken, symboler, kategorier.  
Tolkning som blir inre visualiseringar. Text blir bild och bild text. Minnen av lukt blir rum, som blir ord och ljud och bilder. Jag tittar med öronen och lyssnar med känseln. Jag iakttar med alla sinnen. Visualiserar för mitt inre en tillfällig meningsfull helhet av är:et utifrån min selektiva perception.

Rummet (X395, Blogg 17)

Torsdagens platsbesök var en välriktad spark i röven. 
Rummet gav upphov till många tankar och nya gestaltnings-
alternativ.
Vi undersökte noga bland annat höjdskräckens nervkittlande lockelse, glashissarnas instängda utsikter och trappans mörka sida.

Ord (X395, blogg 16)

Vad jag har lärt: Det är hårt att släppa sina invanda tankemönster, handlingsvanor. Och nya vanor inträder lätt.

Ordens specifika, definierande karaktär var mina redskap
så skarpa, invanda

Nu: Ovana
Klumpigt fraserar jag ljuden i mitt huvud, försöker formulera begripligheter

Som att knåda en ovillig lera
med valhänta händer

Mina ord blir textur med glipor
En väv av tankar där mönstret ännu inte framträtt
visualiserar sig långsamt
Byggs på ord för ord, tanke för tanke

Ännu återstår mycket
Eller är det de osagda orden som säger mest?
De otänkbara
o(be)gripbara

Recept på nytt seende:
I morse på ekot - Blindanalys av fall kan ge bättre resultat
Ta bara med relevant fakta
Se fragmenten som spelar roll,  men se dessa ocensurerat
Tolka sedan helheten
utan förutfattade meningar

Min blogg: en linjärt presenterad, delvis selekterad återgivning av en multidimensionell inre helhet av upplevelser, händelser, reaktioner (jfr Lotman Y. M.. 1990. Universe of the mind, s. 75-77. Indiana university press: Bloomington and Indianapolis) 
En ännu till stor del obearbetad text(ur) av bild.
Mitt forskningsmaterial, min data. Mitt tolkningsunderlag.
En skrivning (och därmed tolkning), som kräver läsning och omtolkning för relevans.

Testing, testing (X 395, Blogg 15)

Ett, två, ett två ettvå.
Hallå? Hallå hallå, hör ni mig?

Ja, hrrm, hej på er. Nu tar jag till orda igen. Dags att docka över, från  gestaltning till skrivande.
Från bild till ord?

Prövar texten som medium på nytt, efter flera veckors ordfasta. Min avhållsamhet har dock inte fått mig att helt avstå det litterära, ordspråkliga -  jag har ätit en del ord, skitit ut en och annan bokstav, som ni redan sett. Men i största möjliga mån har jag försökt koncentrera min tanke på bilden, tittandet, seendet, perceptionen och bildkommunikationen. På visualisering och vad det handlar om.

Så var står jag nu?

Jag började i görandet, i gatukonstens värld där jag irrade runt. Försökte stänga av tanken på vad det skulle bli, tolka i förväg. Bara göra, utifrån mediet, materialet, tekniken, tillfället och se vilket lärande det skulle föra med sig. Bekanta mig med uttrycken. Det blev en övning i att se, att utforska staden med blicken, bli medveten om det visuella, rumsliga, dolda eller uppenbara. Avsaknaden av reflektion i ord var svår - att bryta en tankevana, tänka på nya sätt och gå från intryck till uttryck genom att reflektera med händerna, i bild om bild.

Tittandet fick mig att bli medveten om platser, fundament, linjer och ytor, sprickor, vinklar, mönster, tillfälligheter. 
Det förde mig vidare till frågor kring vad jag verkligen kunde se och upptäcka, vad min perception tillåter mig att varsebli. 
Vad är det vi gör när vi ”ser” världen? 
Hur tolkar vi våra intryck?

Hur skapas våra inre bilder? 
Hur och vad ser vi, eller ser vi inte genom de förväntningsfilter av erfarenheter, minnen, känslor och fördomar?

Jag började intressera mig för olika sätt att se och de processer seendet inbegriper. Detta gjorde jag praktiskt genom att ägna mig åt klassiska "teckna med höger hjärnhalva"-övningar, där det rationella tolkandet och symboltänkandet får träda tillbaks för en stund och istället ge plats åt seendet i form av ljuset, linjen, formen, ytan. Dessa avskalade tolkningar med fokus på en aspekt i taget ledde mig in på tecknande som färdskrivare - snabbskisser på kassarullspapper som blev en sorts "rå-data" över min förflyttning, selekterade via mina synintryck, och handens begränsade rörelser. Rådata i akut behov av tolkning och sammanhang för att få en innebörd, ett värde för betraktaren.

Om visualisering och visualitet egentligen handlar om att tolka världen och bilda oss inre bilder – eller förmedla bilder till andra, är då inte alla våra sinnen möjliga visuella förmedlare?

Vårt seende och vår och perceptionen utvecklas och förskjuts ständigt. Det lilla barnet ”ser” huvudfotingar, det äldre naiva profiler – scheman och symboler över människor, det viktigaste. I ett större perspektiv gäller detta selektiva och föränderliga seende även hela kulturer. Upptäckter och teknik, liksom kulturella/religiösa/ideologiska tankar och idéer, ger oss nya ”utsikter” över världen. Principerna för centralperspektiv och kamerans utveckling, liksom kyrkans ikonmåleri eller hen-begreppets införande i svenska språket är bara några faktorer som påverkat och påverkats av seendets ramar. Även konstriktningar som naturalismen, realismen, pointillismen, impressionismen, expressionismen, kubismen, futurismen och så vidare har utforskat vårt ”seende”, vår tolkning av världen, på olika vis. Varje insikt ger nya bilder, som ger nya insikter och därmed förskjuter visualiseringens horisont.

Sapfo. Dikter och fragment. Ordfront 2006.

Alternativ tolkning av fragmenten.

I min process just nu har jag utökat fokus från att stirra på de fragment av världen vi tar in genom tittandet (den fysiska process då vi tar in information genom våra sinnen), till tolkningsfasen då "råtexten"/ införmationen/ ciphertexten som i sig själv bara är gibberish, ska tolkas och struktureras för att  bli begriplig och läsbar. Detta det inre seendets kikhål, när vi varseblir och "ser" genom fragment av filtrerad information, står jag i nu. I tolkningens, iscensättandets och kontextualiseringens fas. Har alldeles för många tankar om vad min "produkt" kan tänkas bli, men parallellt med denna ordtext ser ni resultatet av senaste tidens exercis.

Det jag försöker fånga nu är kroppens, och psykets "synfälts-mallar" som reglerar blicken/det vi kan se, 

men också helheten - 

mellanrummens, negationernas, intighetens betydelse för helheten, och det som faktiskt är.
Hur den styrda ramen pekar på vissa detaljer, och utelämnar andra - skapar retoriska innebörder och realiteter. 


Kan jag förhålla mig till texten som bild? 

Till skrivande som visualisering? 

Eller är det ljud jag borde ägna mig åt i min gestaltningsprodukt?

Talade (och outtalade) ord, berättelser?

X395 (Blogg14)

Echolocation - Wikipedia 

X395 (Blogg 13)

 

Färdskrivare

Black box theory

 Botaniska - Vasaplatsen 20120419