Känner att jag skulle behöva en skrivretreat - allt för mycket annat pockar på uppmärksamhet och avbrotten är väl inte fler än vanligt, men ändå fruktansvärt irriterande i sin kraftslukande karaktär. Jag vill ha långa, oavbrutna skriv- och lässessioner, oceaner av tanketid med spontana avbrott av grubbel och samtal, inte planerade möten och träffar som avbryter tanken när den väl börjat rulla. Alla dessa små avstickare och avbrott från den tankestig jag försöker hitta, tar på krafterna. Åbräket till text jag försöker få att rulla vill inte gärna röra på sig i uppförsrsbacke, mer än bakåt möjligtvis.
Får man ta strategisk time-out från det samhälleliga livet? Vet inte om jag har så mycket att bidra med i kollektiva processer, när min egen är så splittrad. Trådarna i väven trasslar sig. Jag vill ha ett vackert mönster, inte en härva jag bara trasslar till ytterligare när jag snubblar fram och tillbaks mellan allt annat och min "vävstol" (dator).
Så även om tiden vid böcker och dator är mycken är det den sammanhållna tiden jag saknar. Den oavbrutna tankens frirum.
Bilden är från Šejla Kamerics utställning No more drama på Röda Sten tidigare i höstas.
Får man ta strategisk time-out från det samhälleliga livet? Vet inte om jag har så mycket att bidra med i kollektiva processer, när min egen är så splittrad. Trådarna i väven trasslar sig. Jag vill ha ett vackert mönster, inte en härva jag bara trasslar till ytterligare när jag snubblar fram och tillbaks mellan allt annat och min "vävstol" (dator).
