LBD360 Bildanalys - När lammen tystnar

Stillbild ur Sonja Nilssons videoinstallation på Alma Löv

Jag ska ge mig på att försöka analysera Sonja Nilssons videoverk När lammen tystnar från 2008 (är dock inte helt säker på verkets titel, då det inte framkommer på Sonjas egen presentation av verket på hemsidan) Verket anspelar på scenen där massmördaren Buffalo Bill dansar i The Silence of the Lambs. och är en fashinerande synvilla. Jag har sett den i två olika miljöer, först i Alma Löv 2009 och senare samma år i skulptursalen på Göteborgs Konstmueum. Båda gångerna blev jag starkt berörd, men på olika sätt, och känslan hängde kvar länge. Kontextens betydelse för hur verket uppfattas blev här väldigt tydlig. Verket visades i somras på utställningen Close your eyes and tell me what you see på Göteborgs Konstmueum, men det verkar som jag missat detta tillfälle att se den i en tredje tappning.

Så här skriver Sonja Nilsson på sin hesida om verket:

When I was 14 years old, I was involved in a confirmation group. Confirmation was something that most people did where I grew up. One day we discussed good and evil. Our confirmation leaders had rented the movie "The Silence of the Lambs." When I think back now, I can’t remember the movie so well. But I remember a scene and I remember how I thought with horror "is that what my desire to be a girl is leading me to become?" (Hämtat från Sonja Larssons hemsida 11.09.10)

 I Wikipedia ges en beskrivning till vad låttiteln Goodbye Horses (som alltså ingår i både filmscenen och Sonja Nilssons verk) anspelar på:

"the song is about transcendence over those who see the world as only earthly and finite. The horses represent the five senses from Hindu philosophy (The Bhagavad Gita) and the ability to lift one’s perception above these physical limitations and to see beyond this limited Earthly perspective." (Wikipedia 2011.09.10)

Känslan ligger till grund för mitt val av verk, jag tycker det finns många ingängar och lager, men främst vill jag utforska hur vi kan tala om kategoriseringar, hur rädslan för det "annorlunda" gestaltar sig och vad den rädsla för att tillhöra en av "de annorlunda" kan innebära.

Det handlar om kön, makt och identitet. Om att vara och bli någon. Om vad vi förväntas vilja bli och vara. Om samhällsnormer, "sanningar" och kollektiva föreställningar.

För att vara en "pojkflicka" är fortfarande mer OK (socialt sett, även om det är mer komplicerat än så på individnivå, eller när det kommer till en mer direkt önskan om att faktiskt vara det andra könet) än att vara en flickpojke (att ha en penis anses ju fortfarande vara något värdefullt när det kommer till lönesättning i många yrkesgrupper, så att penisavund fortfarande omtalas som något "normalt", medan manlig längtan att tillhöra det "lägre" stående könet ses som suspekt, är inte helt förvånande) så länge det håller sig inom accepterade gränser. Queerteori må vara modernt i vissa kretsar, men så länge det över huvud taget finns könsnormer att bryta emot (dessa bygger ju på föreställningar om hur kvinnor respektive män är) riskerar den som "sticker ut" att ses som udda och t.o.m. som ett hot.