Mitt i och mitt emellan?

Har just varit ute på VFU, skrivit en första plattform och lagt gemensamt schema för resten av terminen. Börjat fundera så smått på projekt, E har ett bra förslag som jag hoppas går vägen!

Men så skolan: Så svårt allt kan vara! Vi ska ju bli samhällspedagoger med fokus på aktivt kulturskapande, deltagande, jamlikhet/ställdhet, inkludering, sammanföra det åtskilda o.s.v. Men just nu, efter att yttre fokus försvunnit, så står vi här med oss själva. Vår egen grupp och kultur. Den öppna strukturen som kräver delaktighet synliggör också annat. Det är rätt jobbigt just nu, att se sig själv i vitögat, sitt ansvar i det som är. Och så svårt med! För även om känslan säger att ajaj, här borde vi nog jobba lite med oss själva, så är det så svårt att sätta fingret på exakt vad det är, och hur vi kan ändra på det. Tänker att en först början kunde vara att sätta oss ner och prata om vad en god grupp/lärandekultur är. Vad det finns för övergripande ledstjärnor. Och sedan hur vi går vidare, når dit som grupp, jobbar med oss själva. Inte bara fastnar i hackande, gnällande, kiv, grupperingar.

Nu låter det som det är hur illa som helst, och det är det ju inte. Men ändå - Vi har en splittring som funnits sen vi började, och nu blivit extra tydlig. Och jag känner en trötthet, har plötsligt tappat tilltro till min egen förmåga. Vad är det här för roll? Det kanske är bra? Men det känns inte så just nu. Inte i längden. Får hitta en tråd, en vilja, ett fokus.