Handledningsträff

Process - börja göra.

Men innan dess, några utredande tankar till om termen: Ideal som idé, en horisont vi siktar mot. Laddad med goda konnotationer (för den vars ideal det är). Personliga ideal, samhällsideal - ser vi skillnad på dessa? Vad har vi för ideal - privat och socialt? Kan vi se skillnad på våra egna och andras ideal, vilka övertar vi, när och hur? Hur tar sig dessa uttryck? Är det idealt att eftersträva, eller nå, ideal? Går det att nå ett ideal? Ideal som idé - okroppslig? Ännu ej realiserad. Men levande i vår tanke. Vilket innebär att våra ideal inte behöver vara det ultimat ideala - då det kanske ligger utanför det vi ännu ej har förmågan att tänka, föreställa oss. Idealet blir på detta vis bundet till det vi redan vet. Eller vet vi ens vad vi tror oss veta? Ser vi bara det vi tror? Ideal som högre kall, som religion och politik. Etik - men okomplicerat, förenklande? Eller nödvändigt som mål och mening?

Jag ska börja söka i det idéburna. I det jag ännu inget vet om. Vänder mig till min bibel SAOB igen för råd om hur jag ska börja min process (Och jag svär; hädanefter ska ni slippa denna bok!):

IDÉ. [ ... ] 1) filos. om varje särskilt av de tidlösa, oföränderliga tanketing som enl. PLATONS åsikt äga reell existens o. tillsammans bilda den sanna värkligheten samt ss. urbilder ligga till grund för tingen o. företeelserna i sinnevärlden, på samma gång som de utgöra de högsta absoluta värdenormerna; i senare idealistisk filosofi (med på olika sätt modifierad anknytning till PLATON) om förnuftsbegrepp uppfattat ss. i o. för sig varande l. ägande objektiv realitet [ ... ] Den högsta idén, Gud, allväsendet, det absoluta. Högst står i Platons filosofi det godas idé. Platons idæer. [ ... ] Ideen är öfver och utom all verklighet. [ ... ] Klädda i slöjor af stoft, kring materiens nattliga öcknar, / Vandra idéerna här (på jorden), eterns gudomliga barn. 2) estet. om inre, för tanken l. fantasien svävande bild l. ngt intuitivt förnummet, högre o. fullkomligare än vad värkligheten har att giva (l. det allmänna, typiska i ngt individuellt) o. som ligger till grund för l. söker sig uttryck i ett dikt- l. konstvärk o. d.; äv. allmännare, motsatt: form. Grundelementerna för all skön konst (äro): idée och form, eller med andra ord: det som skall framställas, och det, hvarigenom detta framställes. [ ... ] I den konstnärliga fantasins bilder bor.. städse någon regel, hvilken utgör hvad man kallat deras idé och som bestämmer deras form.

Idé som urbild och evig sanning - nja. Men att som Mattias säger börja göra och på så sätt söka idén i materialet, kan vara en ingång. Ett sätt att forska efter det okända idealet genom den inneboende, ännu beslöjade idén. Och vända mig utåt - fråga andra.

Ideal vs Normal

Ideal - idén om det åtråvärda, det vi bör eftersträva. Ideal som en riktlinje, eller något att verkligen uppnå? Fanny Ambjörnsson skriver spännande om problemet med att framstå som allt för ideal för att vara normal:

"Normalitet är [ ... ] inte enbart en neutral beskrivning av det mest genomsnittliga och vanliga sättet att vara, utan även en uppmaning om hur man bör vara. Därigenom har begreppet närmat sig föreställningen om det ideala [min kursivering]. Det åtråvärda med det ideala stavas nämligen sällan genomsnittlig. Och den person som, mot alla odds, kan visa upp helt igenom genomsnittliga värden är i sig inte representativ och därigenom inte normal."

(Fanny Ambjörnsson. I en klass för sig, s. 299. Ordfront förlag. Stockholm, 2008.)

LBD440: IDEAL

Vi startade upp med en workshop med Fredric Gunve förra veckan och fick i uppdrag att ta fram en lärarkollektion utifrån olika lärartyper/stilar. Det blev det här:

Fyra dräkter blev det. Från vänster: Stöd-dräkten, värdegrundsdräkten, process/projekt-dräkten och debatt/dialogdräkten. Vårt gemensamma tema för kursen blev sen, självklart: IDEAL.

Jahaja. Och var börja? Citerar SAOB för att ytterligare komplicera det:

1) filos. motsv. IDÉ 1: utgörande en översinnlig idé l. bestående av översinnliga idéer; urbildlig; som hänför sig till l. sammanhänger med en översinnlig idé l. värklighet; äv.: som existerar blott i l. för tanken l. åskådningen; jfr II 1. CA EHRENSVÄRD (SVS) 1: 178 (1782). Då vi abstrahere ifrån de subjektiva vilkoren för vår mänskliga åskådning, äro rymd och tid blott ideala ting d. ä. et intet. LUTTEMAN Schulze 29 1799. Den urbildliga, eviga, ideala menniskan – menniskan sådan hon är i Gud. GEIJER I. 1: XXXIII (1843). Det gäller i universum en förnuftig, d. v. s. en teleologisk eller ideal ordning, hvars förverkligande utgör det existerandes bestämmelse. REIN Psyk. 1: 284 (1876). Vergelin.. började.. överbevisa Jonas om plåtkaminens subjektivt ideala natur (dvs. att den fanns icke utanför, utan inom honomsjälv). SIWERTZ JoDr. 43 (1928).

[IDEAL I.2]

2) estet. motsv. IDÉ 2, om konst o. litteratur, konstvärk l. litterär skapelse, konstform o. d.:. som söker att (icke fotografiskt återgiva värkligheten, utan) framställa ngt utöver det individuella gående, allmännare o. fullkomligare l. att fånga det väsentliga l. typiska (idén) i det som avbildas l. skildras; jfr II 2. Då man nästan ännu icke hade något exempel af en allmän Satir, en ideal Målning, en litterair Granskning. KELLGREN 3: 125 c. 1790. Mästers försök att göra Fabbe till tecknare med ideal formgifning hade fortgått flere år. RYDBERG Vap. 81 (1891).

[IDEAL I.3]

3) andlig, immateriell, osinnlig; övervärldslig. upphöjd, 'högre'; om sinnesriktning, världsåskådning o. d.: vänd åt resp. uppbyggd l. grundad på högre, andliga värden. CA EHRENSVÄRD Brev 2: 158 (1797). Jag lärde mig inse, att jag hade en högre bestämmelse än en hustrus, en vidare, idealare sfer än hemmets fyra väggar. LUNDQUIST Nepos 14 (1875). I all mensklig skönhet uppenbarar sig, der hon är äkta, något himmelskt och idealt. WIRSÉN i 3SAH 2: 532 (1887). (Materialisten) förnekar ideala makters betydelse. PT 1897, nr 162 A, s. 3. Svedelius var med sin ideala läggning alltför sansad att hängifva sig åt politiskt missionsskap. LVetA IV. 4: 6 (1904, 1909).

[IDEAL I.4]

4) == IDEALISK 4. LEOPOLD 3: 392 (1797, 1816). Hjältelifvet var för nordbon det ideala lifvet. WISÉN Oden 54 (1873). Don var blifven en förstklassig räfhund... En ideal hund. KNÖPPEL SvRidd. 185 1912. – särsk. fys. i uttr. ideal gas, gas som lyder gasernas allmänna tillståndslag ideal vätska, vätska som är fullkomligt osammantränglig o. utan viskositet; jfr IDEELL 4 slutet. 2UB 2: 87 1901. BonnierKL 1924.

[IDEAL I.5]

5) nat.-ekon. i uttr. idealt mynt, ideala pänningar == IDEELL 5 slutet; förr äv. om oinlösbart pappersmynt, oinlösliga kreditsedlar o. d. LBÄ 5– 6: 62 (1797). Riksgälds-Contoiret (har) igenom detta ideala mynt (dvs. kreditsedlarna) ofta blifvit satt i förlägenhet i anseende til upfyllandet af sina förbindelser til Utrikes Långifvare. AdP 1800, s. 607.

Ideal. Idealt. Idealisk. I idévärlden. I opposition till normal (jordisk, medelmåttig) - som dock ofta används just som "ideal"? Smakar på ordet, bilderna. Det här är INTE ett idealt blogginlägg; allt för mycket och krånglig text, men med underbart underliga "bilder" i citaten. Vad skulle vara idealet? För vem? Mig? Eller jo - Mitt ideal är nog någon form av bisarrt anti-ideal, där det överdrivna, eller urtrista blir det spännande och därmed eftersträvansvärda? Får nog plocka fram filmkameran igen. Eller mp3-spelaren och mick. Hm.

LAU275: Fotogestaltning

Så äntligen hade vi gestaltning! Vi arbetade kring temat "storstad" i mindre basgrupper, men frågorna vi diskuterade berörde allt från himmel till jord; en sanning/oändligt många sanningar, fotot som subjektivit eller objektivit, bildens berättelse, blickens makt, yttrandefrihet, lagar och fotoetik, vetenskaplighet, estetik, processbaserat lärande, "sant" lärande och tidshets, gott om tid eller gott om tid - om samhällets tendens att skynda bort allt relevant i livet, all kreativitet, allt djup och alla minnen.

Processen gav verkligen möjlighet till fördjupning, till samtal och framför allt reflektion - både enskilt och i grupp. Vi tog oss tid. Vi lyssnade, både till bilderna och på varandra - och inåt, på oss själva. En läkande process som fick oss att undra varför skolan insisterar på att fortsätta hacka upp tiden, stressa och pressa med tentor. Begära kvantitet istället för att skapa möjligheter till kvalitativt lärande. En tro på att desto mer, desto bättre - men ingen egentlig tankeverksamhet efterfrgåas, bara ett behärskande av formen; det akademiska språket.

LAU 2

Januari försvann snabbt i år, livet händer - inte för fort, men förvånansvärt frekvent. I ett nu, nu - nu.

Förändring, lärande, nya erfarenheter - tankar om det jag tidigare tänkt och det jag aldrig förut tänkt. Gamla tankar återupptäckta, avtäckta - underligt nakna i det granskande ljuset. Av(be)slöjade? Världen i gungning - ska jag vara rädd? Förväntansfull med tillfällig oro är en bättre beskrivning av magkänslan. Politik och samhällsströmningar - vart är vi på väg?
Vad vill vi med vår strävan? Eller flyter vi bara med i strömmen av händelser, som blir fler händelser som drar med vår nästa, oss alla?

En sträcka utan synbart mål, dock inte nödvändigtvis oändlig. Ett vara som är ett göra - ett liv för var och en, som börjar där någon annans slutat och tar slut just när när ett nytt börjar. En tid av många tider. Många livstrådar.
Ett polyfont nu - nu - nu.

Skapelse, omskapelse, mönster, förnyelse

Skrivprocess och det känns som jag upprepar, bygger kollage. Förhoppningsvis skymtar något nytt, en association av kopplingar värd att bygga vidare på.

Nokta . from Onur Senturk on Vimeo.

Diana Laufenberg: How to learn? From mistakes | Video on TED.com

SAPE i Hammarkullen läggs ner som kurs inom lärarprogrammet, men idéer och tankar i samma anda lever och frodas världen över. Skolan behöver inte vara en institution som kopierar in faktakunskaper i elevernas hjärnor, utan kan vara en plats för görande; för lärande igenom prövande handling, kritiskt tänk och reflekterande. På så vis kan vi hålla fokus på de stora frågorna, på skolans uppdrag och ha en positiv syn på eleverna som kompetenta och lärande, inte halvfärdiga, "dåliga". Att misslyckas är att lära, att veta något mer än vi gjorde innan. Att sätta ord på det som inte gick som vi ville/förväntade oss är en minst lika lärorik, om inte lärorikare, process som att lyckas på första försöket. Vad är det vi bedömer? Resultat eller lärande? Att alltid bara göra det vi redan kan må ge sken av att vi är "duktiga", men det utvecklar oss inte i bemärkelsen göra nytt, tänka om, våga. Och låta oss bli överraskade - här kan en lagom självdistans vara till pass, där vi kan tillåta oss att skratta åt det oväntade, det vi ännu inte (men snart!) kan.




Diana Laufenberg: How to learn? From mistakes | Video on TED.com